Slåtterkurs på Elfdalen

Efter ett ängsseminarium i våras togs ett beslut att även anordna en slåtterkurs. Initiativ till detta togs av föreningsmedlemmarna Mona Scott och Lena Thomasson. Den 12 juni fick vi så besök av kunniga på området att hantera en lie. Skånes hembygdsförbund genom ordförande Sven Jense’n stod som arrangör. Med som sakkunniga var också Ingvar Nilsson och John Forsberg från Göinge Slåttersällskap.

Först fick deltagarna en grundlig lektion om lieskären. Ett lieskär är inte bara en pressad plåtbit, jo det finns, men då kallas det knacklie. En knacklie går inte att slipa traditionellt på en slipsten. I stället använder man ett städ och en kulhammare och knackar fram skärpan. Ett traditionellt lieskär smids fram, man till och med smidde in hårdare stål i bladet för att hålla bättre skärpa. De allra flesta lieskär har en stämpel som talar om vilket bruk som tillverkat den, så även bysmederna gjorde detta. A och O är att ha lien vass för att den ska fungera väl. Vi fick lektion i att slipa en lie, vilket inte är gjort i en handvändning. En dåligt slipad lie kan ta timmar i anspråk att få rätt vinkel och skärpa på.

Från vänster Ingvar Nilsson, John Forsberg förevisade olika sorters lieblad för Leif Thulin.

Ingvar lärde ut detaljer och olika vinklingar på liebladen.

Så var det dags för slipning av bladen. Ett tålamodsprövande arbete, med dagens motordrivna slipstenar är det dock lite lättare, att stå och ”dra” slipstenen förr var inget roligt arbete! Ett lieblad slipas bara på en sida, ovansidan, sen tar man bort ”skägget” med en brynsten på undersidan!

Sen var det tid att lära sig och slå med lien, ingen lätt uppgift det heller! Lien ska inte lämna marken när man slår, man ska inte ha för brett arbetsfält och vara avslappnad i arbetet! Inte så lätt för den som ”fuskat” i att slå med lie innan man fått ordentliga kunskaper i ämnet!

Mona Scott och Birgit Björk instrueras av Ingvar Nilsson

En välförtjänt korv och fikapaus kändes riktigt bra!

Stort tack till Sven, Ingvar och John för en lärorik dag i lien tecken!

Text och foto PO Carlson

Nationaldagsfirande

Traditionellt nationaldagsfirande arrangerades på Elfdalen den 6 juni. Arrangemanget genomfördes tillsammans med Klippans kommun. Regnet hängde i luften mest hela dagen, det såg inte bra ut för ett friluftsarrangemang. Men en timme före start försvann regnmolnen, besökarna började strömma till. Fanparad, tal, prisutdelningar, kommunens kulturpris, föreningsledarpris och nytänkarpris, sång och musik, nya medborgare, flaggutdelning med mera, uppvisning av folkdansarna och unga gymnaster stod på programmet.

Från inmarschen.

Parad för fanan med Stig Rosenkvist från scoutkåren.

Musikkåren tog sig under tak… för säkerhets skull!

Högtidstalet hölls av Tomas Wassenius från Svenska kyrkan.

Kommunens kulturpris, föreningsledarpris och nytänkarpris delades ut av Mikael Nemeti.

Unga Klippangymnaster visade upp sina färdigheter…

…likaså folkdansarna!

Dagen till ära bjöd Klippans kommun alla besökare på fika, med påföljd att serveringspersonalen hade mycket att stå i!

Text PO Carlson, foto Leif Arne Nord

Höskörd förr!

Höskörden förr var en hektisk och arbetsam tid. Den var mycket viktig för att djuren skulle ha foder under vintern. Som jag minns det på 50 talet skulle först vallen huggas med hjälp av en slåttermaskin som drogs av två hästar. När traktorn kom byggde man om draget på maskinen så att det gick att ha traktorn som dragare. Efter att gräset slagits skulle det ligga och torka några dagar. Då använde man en hösprätt som luftade gräset. Sen skulle det hängas upp på hässjor, då släpades gräset fram till hässjan med hjälp av en släpräfsa. Gräset hängdes upp på hässjans linor för att torka. När gräset var tillräckligt torrt kördes det in och lades upp på höskullen. För att få upp skörden på skullen användes olika metoder. Antigen stack man upp det för hand via en lucka eller använde man en stor fläkt som blåste upp det via stora rör. En del gårdar hade också en hiss vilket gjorde att man kunde hissa upp hela lasset på en gång. Sen skulle höet packas in på höskullen. Ja, det var mycket slitsamt arbete och varmt och dammigt.

Text och foto Nils Andersson