Gårdsauktioner

Förr i tiden det var vanligt med gårdsauktioner under februari. Den 14 mars var en vanlig avträdes och tillträdesdag för arrende och gårdsskifte. Under 60 talet och 70 talet försvann många mindre gårdar då enheterna blev större och större. Många jordbrukare avslutade då sin verksamhet med att sälja djur och maskiner på auktion. Därför var det mycket auktioner under den tiden. Vid en auktion anlitades en auktionsförrättare många av dessa var nämndemän med en god personkännedom. Exempel här i trakten NE Johansson kallad brohusaren. Auktionsroparen började alltid med ”God dag och välkommen till dagens auktion, för auktionen gäller följande villkor, allt säljes i befintligt skick utan ansvar från säljarens eller auktionsförrättaren sida. Godkända och betrodda köpare och de som ej bedriver yrkesmässig handel erhåller kredit till den 1 oktober. Äganderätten övergår ej till köparen förrän fullt likvid erlagts.” Auktionerna var alltid välbesökta och en trevlig samvaro.

För säljaren var det nog ofta med vemod han såg sin besättning skingras på olika håll. En djurbesättning hade byggts upp under många år och man kände sina djur. På den tiden hade varje ko ett namn som gick i arv från ko till kalv. Så det var många Anna, Rosa, Granada som gick under klubban.

Text Nils Andersson. Foto Egon Rangbo

Soldatens nya dörr

Soldattorpet på Elfdalen har anor från slutet av 1700 -talet.  Den är uppförd i skiftesverk (bålebyggnad) Det var ursprungligen beläget på Söderåsen i Skåningstorp i V. Sönnarslöv socken. Torpet stod öde till 1912, då det revs och flyttades. 1934 inköptes huset av Klippans Hembygdsförening och återuppfördes i Klöva Hallar. Säljaren var änkan Lövenborg priset var 70: kr. Det har inte bekräftats att soldattorpet har bebotts av en soldat under dennes soldattid, men har i varje fall bebotts av en före detta soldat.

Dörren till det lilla torpet var gisten och hårt sliten. Dörren har ”lappats” och lagats vid några tillfällen senaste åren. Men efter ett missat inbrottsförsök, såg vi oss nödgade att byta ut den. Medlemmen Göran Liljekvist tog sig an projektet och tillverkade själv en ytterdörr i samma modell som den gamla. Gångjärnen var delvis hårt angripna av rost, men Göran fick tillverkat nya sirliga gångjärn.

 Så här såg dörren ut efter ett inbrottsförsök!

Göran tar sig en funderare!

Dess för innan hade han låtit tillverka nya gångjärn i samma stil som de gamla…..

…som fick en patina av gammalt hantverk…

… som till slut blev så här! Bra jobbat av Göran och soldaten är säkert nöjd!

Text och foto PO Carlson

Telefonkatalogen

Det är inte många av de som växer upp idag som har använt en telefonkatalog, den hade man för att söka upp ett telefonnummer man skulle ringa till. Inte heller har man skrivit ner namn och telefonnummer i en adressbok. Adressboken låg oftast tillsammans med rikstelefonkatalogen och lokaldelen vid den fasta telefonen.

Helsingborgsdelen som vi hade i Klippan/Perstorp innehöll dessutom Helsingborg 042 Ängelholm 0431 Landskrona 0418 Höganäs 042 Båstad 0431

Varje år delades det ut en ny sådan katalog till alla abonnenter. -Tänk vilket jobb att dela ut dessa. Om man ringde ett lokalsamtal så slog man inte riktnumret utan bara abonnentens nummer. För oss i Klippan /Perstorp området var riktnumret 0435. Skulle man ringa utanför det egna området eller till annat land, fick man söka efter riktnummer och landsnummer i katalogen. Sökte man ett telefonnummer i katalogen, behövde man först veta vilken ort det gällde, för att söka i rätt katalog. Därefter sökte man på efternamn, förnamn, titel, adress och till sist telefonnummer. I denna katalog från 1960 hade alla titlar och det verkar som att mannen i hushållet nästan alltid stod för abonnemanget och om det var en kvinna stod det fru eller fröken som titel.

Text och foto Mona Scott

Spelemän på Kopparhatten

När jag vid ett tillfälle sökte i Blomgrens arkiv efter bilder från Rösa 8 får jag ett antal träffar! En bild väckte nyfikenhet, fastän den inte hade med Rösa 8 att göra. Kopparhattens turisthotell. Jag hade ärligt talat ingen vetskap om att det funnits turisthotell uppe på Kopparhatten. Det har bara varit Skäralids turisthotell som existerat för mig. Åtskilliga gånger har jag varit uppe vid Kopparhatten då jag varit ute på cykelturer. Det var mer regel än undantag när man var på väg från Röstånga mot Klippan att man skulle upp dit, men bara för att runda, sen bar det nedåt och hemåt igen. Man såg en infotavla om något, men tog sig aldrig tid att läsa på den. Hade jag gjort det hade jag fått veta mer…   Av bildtexten till det här fotot framgår att en byggnad uppfördes i början av 1900-talet och att det bedrevs sommarcafé samt att här fanns en populär dansbana. Men turisthotell, innebar det att det fanns boende också! Vad var det i så fall för gäster man hade? Vad var det som lockade hit dom? Var det då som nu …naturen? Kanske dansbanan? Vi ser 2 stiligt klädda ynglingar med huvudbonader som det står Kopparhatten på. Vad hade dessa för funktion. Var man piccolo som servade gästerna med att bära deras bagage eller var det andra göromål? Huset brann ned på grund av olyckshändelse. Cafét drabbades av vägglus, eller så kallade skäktor. Botemedlet på den tiden var att fylla rummen med en form av lättantändlig gas. På kvällen glömde rörelseidkaren sig och gick in med ett tänt stearinljus, varpå huset antändes och brann ned. Ett nytt hus blev uppfört, verksamheten fortsatte. Alma och Dagmar Jönsson tog över verksamheten, oklart när, drev det fram till 1927 då en källarmästare Grundström på Skäralids Turisthotell övertog driften. Även orienteringsklubben OK Skäret i Ljungbyhed drev caféverksamheten. Huset revs 1966. Dansbanan försvann 1952, då den flyttades då till Högakull vid Spången

Människorna då !!! Spelemannen till vänster heter Fritiof Svensson. Fritiof föddes i Riseberga socken år 1881. Han gifter sig 1905 med Frida Maria Andersson från Flenshuset i Vedby socken. 1916 bosätter man sig på Klostervägen 41 tillhörande Mammarp under Elfdalen! Fritiof arbetade både på Pappersbruket och på Läderfabriken, men var också en flitig speleman med sin fiol. Paret hade 8 barn, 2 döttrar, Elsa och Maja. Sönerna var Priffe, Skrille, Lolle, Tutte, Snoffer och en som kallades för Sven! Det är väl främst barnen de flesta av oss känner till! Mitt i bild sitter Karl Gustav Thorsén, västgöte, född i Karlsborg. Han var volontär och sadelmakare, här med dottern Ruth på knät. Vid hans sida sitter hustrun Karen, med sonen Karl Gustav, Karen är född i Danmark. Karen står i kyrkböckerna som ”hotellinnehafarinna” det är alltså hon som driver turisthotellet på Kopparhatten vid denna tid. Hur länge är obekant, hon avlider 1915 endast 40 år gammal. Den andre spelemannen med plommonstopet, nämns i texten som ”Killebäckaren från Rösa” Bara uttrycket blir man nyfiken på! Killebäck inte ligger i Rösa!! Karl Persson är hans rätta namn. När det här fotot togs var Karl 32 år. Han föddes i Holm 1, en av de två stora gårdarna i Holm, men växte upp på torpet Killebäck ett par km norrut. 1902 gifte Karl sig, då 25 år gammal, med Nelly Edvardsson. Paret bosätter sig i dåvarande Åby, där deras två söner Gunnar och Knut föds. Karl arbetar som bryggeriarbetare.  Men 1913 då sadlar man om och blir lantbrukare, man arrenderar då gården Rösa 4b också kallat ”Vidablick” som ligger i nordvästra delen av Rösa, nära gränsen till Ö Ljungby.   Det är nu Karl blir ”Killebäckaren från Rösa” Gården brukar man fram till 1936. Yngste sonen känner vi mer som träsnidaren Knut Persson. ”Klippans egen Döderhultare”. Knut var precis som sin far Karl, en hängiven fiolspelare. Spelemännen Fritiof och Karl hade mer gemensamt än sitt spelande! Jag har fått berättat för mig att de båda hade en hel del upptåg för sig, det   stod även tjuvfiske på meritlistan… då i Bäljaneå nedanför Elfdalen, där man med ljus och ljuster fångade lax om nätterna!!

Var det här en speciell dag som Axel Blomgren tog sig till Kopparhattens turisthotell? Förmodligen på cykel och medförande sin fotoutrustning. Alla är så stiligt klädda! Kvinnornas klädsel är nästan av en folkdräkts karaktär.

Den här glasplåten är som vi ser söndrig, men jag tycker det förstärker bara bilden ännu mer… och en tacksamhetens tanke till den eller de som hanterade glasplåtarna, att man inte kastade bort den pga att den var trasig! Med lite efterforskning om platser och människorna kan man få en bild att tala… Det finns några personer till som är namngivna och som man nog kan få mer uppgifter om, men jag nöjer mig med dessa. Men jag vill ändå återvända till spelemannen Fritiof och hans fiol. Med den lockade han säkert många till underhållande musik och dans! Fiolen… ja, den lever än idag. Ett barnbarn har den i sin ägo!

Text PO Carlson, foto Axel Blomgren

Julmarknad på Träffpunkt Elfdalen

Tanken på att anordna en julmarknad på Elfdalen har funnits under några år. Två av våra medlemmar, Karin Andersson och Margareta Flatemo, med erfarenhet av marknader drog upp riktlinjer och bjöd in ett antal utställare. Tanken var att känna sig lite för, att inte slå på för stort. 18 utställare anammade inbjudan, detta var vad vi orkade med, utrymmesmässigt, i år. I Össjö krog fick sju ”knallar” plats, i stallen och logen fanns plats för nio. Utanför Tvärbystugan och på gräsytorna fanns tre utställare och försäljare. I stallen fick vi platsbygga bord och hyllor i ”kättarna” då inga standardbord inrymdes. Tillströmmningen av besökare var god båda dagarna, det blev dock, som väl var inte någon trängsel att tala om, vi har fortfarande covid att förhålla oss till. Lördagens blåst och ibland lite duggregn påverkade stämmningen, men på söndagen var det andra miner. Tidvis sol och nästan vindstilla förgyllde dagen. Många av besökarna valde även att bese husen och våra permanenta utställningar. En tipspromenad för våra yngsta besökare som slutade med ett besök hos tomten, som tillfälligt hyrt in sig i soldattorpet, var mycket populärt. I museét kunde man få sig en kopp kaffe med dopp och få lyssna på underhållande musik. Korv och glöggservering fanns också utanför i tält och grillhuset.

I Össjö krog var kommersen god! Här fanns det välgörande salvor, silversmide, pallar och tomtar bland annat.

Stallen där vi inrett kättar och bås till utställarna!

Logen var också tillfällig marknadsplats!

Utanför Tvärbystugan kunde man inköpa dörrkransar och minigranar!

Den gamla fina släden som rustats upp fick också komma ut!

Lena och Marianne sålde lotter som aldrig förr!

Kent Danielsson och Göran Liljekvist en strykande åtgång på sin korv!

Från fikarummet!

I köket var det full rulle, Här är fr. v. Lotta Wetterberg, Kerstin Andersson och Ingrid Norberg i farten.

Efter tipspromenaden fick barnen själva rita och skriva kort och önskelista till tomten!

Tomten hade hyrt in sig i soldattorpet under helgen.

Tomten läser och begrundar barnens önskningar!

Två lyckade dagar tycker vi som arrangörer! Utställarna var nöjda med sin försäljning! Positivt var också att så många besökte husen och våra permanenta utställningar! Det här ger mersmak!

Text och foto PO Carlson

Klippanorienterare på is

Månadens bild är hämtad ur Bertil Akka Bengtssons arkiv.

Akka har fotograferat Klippanorienterarna på deras vinterträning, troligen en söndagsförmiddag på Killebäckasjön eller Bihagasjön. Året är 1952. Klippanorienterarna var riktigt stora på 1950-talet. Man var alltid i topp på resultatlistorna, framför allt på budkavlarna och lagtävlingarna där man tillhörde Sverigeeliten. Mycket av träningen vintertid bestod av bandyspel, skidåkning var man försiktig med, man var rädd för att löpningen skulle hämmas när tävlingssäsongen kom i gång på våren, genom att man inte skulle lyfta på fötterna när man sprang, vilket är av vikt i terräng. Man skulle fortsätta ”åka skidor”. Därför föredrog man skridskoåkning, men även snöpulsning var bra träning. Isträningen bedrevs på någon av sjöarna, Killebäckasjön eller Bihagasjön, dit man naturligtvis cyklade! Uppvärmningen bestod ofta av snöskottning om och när det snöat, 10 till 20 cm snö var nog inget ovanligt! Det var betydligt bättre vintrar i början av 1950-talet! Efter snöskottningen som man utförde med skrapor, så breda att 2 man kunde hantera dem, delade man upp sig i 2 lag och spelet tog sin början!

Laget till vänster består av, stående från vänster, Knut Nilsson, bröderna Gösta, Lennart och Arne Nilsson samt Torsten Andersson. Knästående fr.v. Okänd, Lennart Månsson, Kurt Persson samt Leif Nilsson. Laget till vänster, stående fr.v. Torsten Johansson, Arne Sandström, Malte Nilsson, Gert Berg, Egon Persson samt okänd.  Knästående fr.v. Okänd, Kjell Rosenkvist, Karl-Erik Persson (KEP) samt okänd.

Akka som själv var orienterare deltog säkerligen själv i träningen, men som tur var för framtiden, var han flitig med att dokumentera!

Text PO Carlson foto Bertil Akka Bengtsson

Från Åby by till Klippans köping

Som student i geografi vid Lunds universitet utförde Tore Donnér ett gediget arbete med sin trebetygsuppsats Från Åby by till Klippans köping, där han utredde och beskrev hur bondbyn Åby förvandlades till industriorten och köpingen Klippan. Det var med denna uppsats som grund, Mats Pettersson skrev sin tredje bok och som han denna kväll presenterade sin bildvisning. Både boken och bildspelet har Mats kompletterat med bilder tagna av Klippanfotografer. Åhörarna fick se både gamla kartor och bilder från tiden före industialiseringen i Klippan.

Ett sjuttiotal besökare hade sökt sig till Musikskolans konsertsal!

Text och foto PO Carlson

Bildvisning

24 Oktober höll Mats Pettersson en bildvisning på Biblioteket, med bilder som Klippanfotografer under ett drygt 100 års-spann tagit. Blomgrenbilder med torghandel på Åbyplan, apotekshuset på Storgatan samt bilder från Klippanindustrier. Men även andra fotografer, som Bertil Akka Bengtsson, Egon Rangbo och Bo Widberg bidrog med bilder som förgyllde eftermiddagen. Cirka 30-35 åhörare mötte upp!

Den 11 November kl. 18:30 har Mats en ny bildvisning, denna gång i Musikskolans konsertsal. Då visar Mats foton och berättar om tätorten Klippans utveckling, en bondby som blir bygdecentrum och förvandlas till stationssamhälle.

Bild och text PO Carlson.

Kulturdagen på Sågen.

Kulturdagen på Sågen den 17 oktober blev inte riktigt som vi hoppades på. Ett stort utbud av både släktforskningsmöjligheter och gamla saker, foton, böcker och utställningar samt två intressanta föredrag om dels Rönneådalen, Skånes Nordvästpassage och Ljungbyheds Militärhistoriska Muséum lockade inte många besökare. Marknadsföringen var kanske inte som den brukar. Men grund av pandemiläget var det inte läge att slå på stora trumman då det var ovisst om lättnader i de restriktioner som rått en längre tid. Vi hade för kort tid på oss att marknadsföra! Men vi ger inte upp så lätt, vi får ”kavla upp ärmarna” och ta nya tag till nästa år.

Nytt för i år var att Åstorps hembygdsförening samt Ljungbyheds Militärhistoriska Museúm var delarrangörer. Åsbo släktforskare har sitt upptagningsområde i Norra och Södra Åsbo Härad. Härav blev Åstorp inbjuden.

Positivt var att vi deltagande föreningar fick utbyta erfarenheter och prata ihop oss och lära känna varandra!

lokalen på Sågenhuset där vi höll till!

Lena Thomasson och Marianne Carlson hade gamla och okända föremål som man ville ha hjälp att identifiera.

Militärhistoriska Museét hade många intressanta saker att visa upp!

Hyllstofta Ryggåsstuga visade bla ”Gåramålningar” av Paul Nelson!

Åstorps tema var ”Låt tingen tala” ett projekt som en del hembygdsföreningar deltagit i under Skånes hembygdsförbunds ledning. Man producerar kortfilmer om tex gamla bruksföremål, hur de användes! Dessa filmer ligger på Youtube !

Släktforskarlokalen där man kunde hitta släktingar, både kända och okända!

Margareta Flatemo, Birgitta Söderlund och Mats Wetterberg från Klippans hembygd! Mats som är ”medlemsfiskare” hade ingen tur idag!

PO instruerar Sten Svensson i ”utforska platsen” eller som det gamla namnet var Bygdeband. En publik sida där föreningarna dokumenterar gamla torp, gårdar och platser.

Alla deltagande föreningar hade verkligen lagt manken till och lagt ner mycket arbete på sina presentationer av olika slag! Så man får bara beklaga alla som missade denna dagen!

Text och bild PO Carlson

Hans Carlsson

Här sitter Hans Carlsson från torpet Gyllstorp i Axel Blomgrens ateljé. Hans och hans hustru Elsa brukade torpet Gyllstorp som var beläget i norra delen av Bjersgårds ägor gränsande till Ugglarp. Området här uppe benämndes ”Friheten” Hans var född i Gammalstorp i Blekinge, flyttade till Skåne någon gång i mitten av 1880 – talet, först till Barkåkra sedan till Allerum. 1910 flyttade man till det lilla torpet Gyllstorp underlydande Bjersgård. Förutom torpet, körde Hans mjölkskjuts för torparna, till mejeriet i Klippan. Han levererade även ved till husägare i Klippan. Hans och hustrun Elsa tog på äldre dar hand om 5 barnbarn efter att föräldrarna avlidit eller emigrerat till Amerika.

Kanske var det som vedleverantör han fick kontakt med Axel Blomgren. De två hade nog en nära relation, Axel fotograferade en hel del i Gyllstorp,   men många av bilderna finns inte bevarade.  En del kopior återvände till Sverige i samband med att ättlingar var på besök i mitten av 1990-talet. Kopiorna var kort som skickades till barn som utvandrat till Amerika 1913.

Hans och hans vita hingst Munter var ett vanligt inslag i vardagsbilden på sina färder mellan Gyllstorp och Klippan, eller Åby som det hette då. Av Hans klädsel att döma är det vinter, kan han denna dag levererat ved till Axel Blomgren?

Text PO Carlson, foto Axel Blomgren

Stationsinvigning

På lördagen invigdes Ljungbyheds nya brandstation inne på gamla F5 området. Nya, mer ändamålsändliga utrymme i ett före detta mobiliseringsförråd har ställts i ordning. Klippans hembygd blev tillfrågade om att deltaga vid invigningen, då med vår brandbil, som är Klippans (Åby) första brandbil. Brandbilen är av 1924 års modell, togs i bruk året efter, 1925. Föreningens personal denna dag var bilförare Nils Andersson, samt insatsledare Leif Thulin, dagen till ära uppklädda i tidstypisk klädsel, vita långrockar. Kortegen som startade vid gamla stationen gick längs några mindre gator för att så småningom svänga in på F5 området. I täten gick den gamla brandbilen, följd av Malmö brandkårs musikkår som denna dag bestod av ett 30-tal musiker. Därefter kom de moderna brandbilarna, samt publiken som valt att gå med.

Leif Thulin och Nils Andersson vid den gamla brandbilen.

Kortegen på väg genom Ljungbyhed.

Marschmusiken ljöd åter i Ljungbyhed!

”Flammy” deltog också vid invigningen. Flammy är barnens vän och Brandskyddsföreningens maskot. Flammy är en apa som kan väldigt mycket om bränder och hur man ska göra när det brinner. Han gör som brandmännen gör och har lärt sig väldigt mycket om bränder och brandskydd.

Nils och Leif passerar symbolisk det blå/gula bandet och därmed förklarades stationen invigd!

Många i publiken var intresserade av bilen!

Text och bild PO Carlson

Årsmöte i Klippans hembygd

25 september avhölls föreningens årsmöte för 2020, ett halvt år försenat, på grund av kända skäl. Mötet hölls på aktivitetshuset Sågen dit ett 40-tal medlemmar hade sökt sig. Sedvanliga årsmötes-handlingar föredrogs, styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året. Valberedningens förslag på ledamöter var väl förberett och förslagen antogs av mötet med acclamation. Innan mötet fick trädgårdsgruppen mottaga Årets Miljöpris av Centerpartiet för sitt fina arbete med örtträdgården. Motiveringen löd ”Föreningens välskötta örtträdgård bidrar till en ökad biologisk mångfald samt skänker inspiration till besökande till egen (när)odling” Efter mötesförhandlingarna visade Mats Pettersson bilder från vårt Akka arkiv, alltid uppskattat!

Ett 40-tal medlemmar hörsammade kallelsen och infann sig.

Kerstin Persson valdes att leda årsmötet!

Mats Pettersson visade Akka-foton.

Intresserade mötesdeltagare!

Britt-Louise Danielsson i trädgårdsgruppen mottager Årets miljöpris som delas ut av Centerpartiet som representerades av Bo Andersson och Lars Johan Forsberg

Text och foto PO Carlson

Månadens bild September

Nu är vällingklockan åter på plats. Efter att Vedbylängan fått ny gavel är den nu upphängd. Vällingklockan var inte endast en fin utsmyckning utan användes för att meddela tider för arbete och måltider. Den började användas redan på medeltiden men blev vanligare först på 1600-talet. Klockorna har olika klang och rytm beroende på olika ringningstekniker. Olika signaler användes för att gårdens folk skulle känna igen den egna vällingklockan då de var ute och arbetade på fälten. Den hade även en viktig funktion vid olyckor och bränder. Man tror att namnet vällingklocka kommer av att det var mest välling och sill som serverades.

På 1900-talet hade de flesta fickur och då hade man inte samma behov längre av vällingklockan.

Vid pennan, Mona Scott.

Foto, Per-Olof Carlson