Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.
Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad. Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest gjordes 30 000 pumpar per år.
Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.
Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad. Ett trevligt och passande inslag i miljön.
Så här vacker var vår blomsteräng på Elfdalen vid midsommartid! För att den ska blomstra lika mycket till nästa år behöver den lite hjälp! Då i form av slåtter. Slåtter eller vallskörd görs i avsikt att få foder till nötkreatur, hästar och får, men för en blomsteräng är syftet att årets blommor ska fröa av sig. Slåttern får ligga några veckor innan den räfsas ihop och avlägsnas.
Mona Scott, till vänster tog initiativ till, och organiserade en skördedag, med hjälp av Lena Thomasson. Naturligtvis skulle arbetet utföras med lie. Mona och Lena var så seriösa att man anmälde sig till en kurs i just lie-huggning. Där fick man lära sig hur viktigt det är med en skärpt lie, bara att slipa en lie kräver noggrannhet och tålamod. Mellan 20 och 25 medlemmar i styrelse och ”hjälpa till gruppen” hörsammade Monas inbjudan, alla som ville fick prova på att slå med lie. Dagen till ära letade några fram lite tidsenliga kläder.
När ”lie-kvinnorna” hälsat välkommen och fördelat liarna och anvisat plats tog arbetet fart! Här är det orförande Nils, främst, samt PO som är i farten.
Det var ett mödosamt arbete man hade förr på torpen och gårdarna! Att slå med lie en heldag krävde sin man, eller kvinna! Att gå i träskor måste ha kännts i fötterna! För min egen del räckte det med 5 minuter!
Laila Andersson verkade ha hållit i en lie förut…
…precis som Leif Olofsson. Leif tycke sig vara lite ringrostig, ”det är säkert 30 år sedan jag höll i en lie”!
När man slår gräset ska det lägga sig i en sträng till vänster om huggaren. Detta kallas för ”skår”. Dessa ”skår” räfsades sedan ihop, om det var gräs man slog! Våra ”skår” får nu fröa av sig innan det samlas ihop. Här är PO i huggartagen. Pinnen han har i handen är en liesticka, som man använder för att skärpa eggen på lien.
A och O att slå med lie är att den är riktigt välslipad. Det krävs tålamod och noggranhet att få till eggen riktigt. Det kan ta 2 – 3 timmar vid slipstenen om liebladet är hårt slitet. Sen gäller det att underhålla skäpan med liestickan när man slår. Att dra slipstenen förr i tiden var inte det roligaste heller! ”Sliparen” hade ofta synpunkter, antingen vevade man för sakta eller gick det för fort! Tur att de är motoriserade idag!
När arbetet var över bjöds det på korvgrillning i det vackra vädret! Kerstin och Christer Andersson var grillmästare!
Text och foto PO och hans kamera, samt Leif Olofsson
Andreaskyrkan i Klippan gästade oss på söndagen och underhöll med sång och musik. Vädret var med oss, den senaste tidens tryckande värme gav med sig lite!
Publiken fick höra Karin & Richard sjunga andliga sånger i countrystil, ett uppskattat evenemang.
Ett trevligt inslag, äntligen händer det något! tyckte några ur publiken, syftande till coronarestriktionerna!
Samtidigt hade vi vårt söndagscafé öppet. Tack vare det fina vädret kom det även idag gäster till oss. Släktforskarna fanns på plats för den som är intresserad av att komma i gång med släktforskning.
Fotocollaget som visas varje söndag sammanställs av Leif Olofsson som denna gången tagit fram bilder av Bertil Akka Bengtsson samt sig själv. Här fick han till det med temat… ”säg det i toner” passande till dagens evenemang…
Välkommen tilll Träffpunkt Elfdalen söndag 18 juli! Andreaskyrkan bjuder på musik och allsång på scenen! Vi har vårt söndagscafé öppet mellan klockan 14:00 och 17:00.
Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.
Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad. Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest tillverkades 30 000 pumpar per år.
Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.
Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad.
Ett trevligt och passande inslag i miljön.
”Brunnsgrävare” och byggare är föreningsmedlemmen Göran Liljekvist.
Mats som är redaktör och ansvarig utgivare av föreningens medlemstidning Bygdebladet skriver även böcker i samarbete med föreningen. Hans tredje bok om Klippan, släpptes i veckan som gick. Titeln ” Från Åby by till Klippans köping” bygger på Tore Donnérs examensarbete från 1946. Tore kom till Klippan, eller Åby, i mitten av 1920-talet. Som student i Lund valde han att beskriva hur bondbyn Åby förvandlades till stationssamhället och industriorten Klippan.
Mats har kompletterat Tores arbete med noter och kartor, samt bilder från Axel Blomgrens arkiv.
Boken finns till försäljning i Klippans bokhandel!
Ett årligen återkommande arrangemang på Elfdalen gick av stapeln den 3 juli. Klippan City Triatlhon inbjöd till ”Rumble in the Rock”. simning i Borgasjön i Bjersgård, därefter 20 km cykling och avslutning med 5 km löpning i Bäljaneådalen.
Tävlingsledaren Petri Immonen informerar alla tävlande om reglerna kring tävlingen.
Segrade i huvudklassen gjorde Miroslav Cepciansky, inte ovanligt.
Tävlingsledaren på slutspurten i den sega backen nerifrån Bäljaneå.
En bild från målplatsen framför Össjö krog. De tävlande hade en tuff dag med värmen. Till och med vattentemperaturen i Borgasjön upplevdes som hög av en del tävlande. Ett trevligt arrangemang som bidrag till ”Träffpunkt Elfdalen”. Bra kämpat alla deltagare!
Inte i år heller blev det något midsommarfirande i hembygdsbyn på Elfdalen. Pandemin sätter fortfarande käppar i hjulet för vårt traditionsenliga evenemang. Vi hoppas nu på nästa år istället!
En liten midsommarstång bjuder vi i alla fall på. Den iordningställdes av trädgårdsgruppen på torsdagens arbetsdag.
Vår blomsteräng är nu som allra vackrast!
Bakom museét blommar fläderbusken med blåklinten i förgrunden!
Trevlig midsommar till alla hälsar Klippans hembygdsförening!
Med lättnader i pandemirestriktionerna kunde vi öppna upp vårt söndagscafé för året. Drygt 40-talet gäster kom till Elfdalen för att inta en eftermiddagsfika i det vackra sommarvädret! På plats fanns också Marie Munke från Åsbo Släkt- och Folklivsforskare för att informera om släktforskning!
Ett bildcollage sammanställt av Leif Olofsson, med ett passande tema denna eftermiddag! Kaffetåren! Bilderna visar bland annat bageriet och konditoriet på Torggränd 2, ”Matildas hörna” på hörnet av Storgatan – Bryggerigatan samt Café Continetal utmed Allégatan Ett inslag som kommer att bli återkommande under sommaren men med olika teman!
En gammal ihålig stubbe i backen ned mot Bäljaneå blev stommen till ett insektshotell modell lite större! Eftersom marken lutar markant blev det nästan som en suterrängbyggnad. Cirka 2,5 m från mark till taknock mäter hotellet.
De nykläckta insekterna möter en vacker utsikt ned mot å-dalen när de lämnar sin födelseplats!
En skolklass på besök i hembygdsbyn tog tillfället i akt bese hotellet!
Idag den 3:e juni samlades vår energiska trädgårdspersonal igen för att sköta om trädgården. Nu växer allting så det knakar, även oönskad växtlighet. Men det råder man bot på.
Från vänster Mona Scott, Laila Andersson, Lena Thomasson, Birgit Björk, Britt-Louise Danielsson, Anita Thulin, Hans Ove Andersson och Christer Andersson heter dom som håller området så fint i skick! Idag gick man över alla rabatter och odlingar, samt trimmade gräset vid hinderbanan och andra skrymslen, som man inte kommer åt med de stora gräsklipparna, Det är Klippans kommun sköter de stora gräsytorna.
En stor eloge till trädgårdsgänget för deras arbete!
Idylliskt och historiskt ! I en härlig lantlig miljö från Skudesvägen vid den gamla skogvaktarbostaden i Bjersgård har mjölkningen påbörjats. Mjölkerskan på sin pall lutar sitt huvud mot kons varma kropp. Drängen väntar på att kannorna kan fyllas upp för vidare transport, kanske till Källans mejeri. I bakgrunden reser sig skorstenarna på Läderfabriken, Bryggeriet, Teglbruket, som försvunnit till förmån för annan verksamhet, bl.a ett rekreationsområde.
Till vänster om trädet skymtar bebyggelsen vid Egna hem.
Idag har mjölkningsproceduren tagit andra former, nu fylls inga mjölkakannor som körs till mejeriet, de står som prydnader på hemmasnickrade mjölkbord.
Mjölkerskan har blivit ersatt med maskinell mjölkning. Hästen drar ingen mjölkavagn mer, han för en lugn tillvaro i sin hage, där betraktande mekaniseringen!
En gissning att detta är kvällsmjölkning, såvida inte fotograf Nils Sjövall som tog bilden, var morgonpigg !
Lions Club Klippan är hyresgäst hos oss på Elfdalen, som vi även planerar för ett samarbete med.
På fredagen pyntade Lions sina traditionella påskträd på olika ställen i kommunen.
Nytt för i år var ett påsk-träd på Träffpunkt Elfdalen.
För att pynta eller klä trädet, hade man bjudit in dagbarnvårdare med sina ”elever”.
Hembygdsföreningen stod för en del praktiska detaljer samt fika till barn och personal samt funktionärerer. Fikan stod Laila Andersson och Marianne Carlson för .
Tommy Dahlman och Börje Svahn från Lions höll i ”fjädrarna”
Ola Åkesson var den förste som tjänstgjorde som banvakt vid Åbygården. Ett Blomgrenfoto från år 1900
Här på dressinen framför stugan. Hustrun Botilla vid framsidan av huset. På gaveln med sin cykel står sonen Herman August, i slänten sitter dottern Anna Hermina
Järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm invigdes 17 mars 1875. Längs järnvägslinjerna uppfördes så kallade banvaktstugor, där banvakterna bodde. Bostaden var förhållandevis liten. Banvaktens främsta uppgift var att hålla uppsikt över en viss sträcka av en järnvägslinje, samt att leda underhållet av både spår och marken längs spåret. Fanns det bommar kunde banvakthustrun ofta dryga ut familjeinkomsterna som grindvakt. Den förste banvakten vid Åbygården hette Ola Åkesson, innehade tjänsten fram till 1900. Banvaktstugan uppfördes 1874 i samband med järnvägsbygget. Runt år 1900 är stugan, då med tegelfasad, fotograferad av Axel Blomgren. År 1930 är stugan åter fotograferat, men i ny skepnad! Något har hänt under denna tidsperiod, har den eldhärjats och sedan återuppbyggts? Mellan 1929 och 1931 utfördes ett större väg och brobygge i området. Dels reparation och förbättring av den gamla 1700 – tals bron över Rönneå, samt en planskild korsning, genom en viadukt under järnvägen.
Siste banvakten Ernst Valfrid Johansson som innehaft tjänsten sen 1920 tjänstgjorde fram till 1949, då banvaktssystemet avvecklades.
Måndagen den 20 april 1966 gick banvaktsstugan bokstavligen upp i rök. Om den stått obebodd sen Ernst Johansson flyttade ut, omkring 1950 är obekant, Men då, 1966 står husen i vägen för ett vägarbete med landsvägsviadukten. Det blev ett ”hett” övningsobjekt för Klippans brandkår som denna måndagskväll eldade upp banvaktstugan.
Fler bilder på banvaktstugan finns att se på hemsidan Klippans hembygdsförening, sök på ”Utforska platsen” Banvaktstugan Åbygården
Träffpunkt Elfdalen har blivit ett populärt besöksmål.
Inte minst i pandemins spår, här kan man träffas och umgås utomhus. I dessa vackra sköna vinterdagar, som vi i den här landsändan inte är bortskämda med, tar många tillfället i akt att komma till Elfdalen.
Detta uppskattar vi också i föreningen, alla besökare bidrar till en mer levande hembygdsby.
Idag lördag den 13 februari var det besökare på flera ställen i byn, som förhoppningsvis njöt av både väder, miljö och sällskap!
Ett glatt sällskap vid vindskyddet, som förutom kanske något gott grillat också kan njuta av en vacker utsikt ned mot Bäljaneå.Det här sällskapet valde söderläge och lite solvärme denna vackra vinterdag, hade med sig egen grill !
Den gamla stallen från Johanneshus vid Norrtofta har fått liv genom lite boskap.
Siluetter av en häst, kor, kalv, grisar och får huserar numera i bås, stior och kättar.
Stallen ska vi förevisa för yngre skolklasser på besök, så man kan få en bild av hur det såg ut i torpen och gårdarna förr i tiden.
De som står för inredningen och djurhållning i stallen är Göran Liljekvist och Anders Andersson.
Göran har sågat ut siluetter av djuren, målat dem, och sett till att de hamnat på rätt plats. Anders har stått för inredningsdetaljer och att seldonen blivit underhållna.
”Mjölkrummet” vid sidan av stallen, i logen, har vi flyttat från Vedbylängan. Här har Anders iordningställt mjölkutrustning och andra detaljer som användes i mjölkhanteringen. Här kan man bland annat se en separator och utrustning som användes för mjölkprover som skickades till mejeriet. Anders har mycket kunskaper att förmedla från sitt liv som lantbrukare.
Mittemot har Göran Liljekvist inrett en liten smedja. En del av föremålen har också flyttats från Vedbylängans övervåning.
Göran har även ställt iordning ässjan som användes för att hetta upp järnföremål som skulle smidas. Tyvärr saknas några detaljer.
För några år sedan sprutades stallen mot trämask, den strimmiga trägnagaren, sen har väggarna kalkats för att få lite ”stallmiljö”. Längst bak ser man hästen.Två raser av kor finns numera i stallen, Svensk låglandsboskap, SLB (svart/vit) Svensk rödbrokig boskap, SRB (röd/vit)Till vänster Anders Andersson och Göran Liljekvist med korna. ”Tocken” sitter i fönstret.Mjölkpallen var ett måste i stallen då man mjölkade för hand.
Några detaljer som var självklara i stallarna var bland annat foderlådan med spannmålsfoder till djuren, som Göran snickrat ihop. Lägg märke till ”skoffan” ovanpå. Lådan under fönstret, med veven på är en betkvarn…
Betkvarn eller rotfruktskvarn. Med denna malde man bland annat betor till djuren. Den här kvarnen är i gott skick. Den benämns ”Knack II” gjord i plåt och trä, tillverkad vid C Pålssons snickeriverkstad i Lilla Harrie
Seldonen har Anders lagt ner jobb på för att få remmarna mjuka!
På andra sidan väggen ute i logen finns en utställning om mjölkhanteringen.
Här finns gamla föremål samt lite bilder och historia!Mittemot ”mjölkrummet” har Göran inrett en liten smedja där vi samlat föremål förknippade till ämnet. Här finns det olika smidesverktyg som anvndes då man bearbetade järnföremål. Göran har till och med sett till att det finns glöder i ässjan. Ässjan användes till att hetta upp järnet med, för att få bra med värme fanns det en fottrampad fläktanordning som blåste luft under stenkolsbädden.Ett måste i smedjan är ett städ som användes vid utformning av föremålen.
Ett rejält gammalt skruvstäd finns naturligtvis också i smedjan! Detta städet förankras till och med i golvet genom ett ”spjut”
