Så här vacker var vår blomsteräng på Elfdalen vid midsommartid! För att den ska blomstra lika mycket till nästa år behöver den lite hjälp! Då i form av slåtter. Slåtter eller vallskörd görs i avsikt att få foder till nötkreatur, hästar och får, men för en blomsteräng är syftet att årets blommor ska fröa av sig. Slåttern får ligga några veckor innan den räfsas ihop och avlägsnas.
Mona Scott, till vänster tog initiativ till, och organiserade en skördedag, med hjälp av Lena Thomasson. Naturligtvis skulle arbetet utföras med lie. Mona och Lena var så seriösa att man anmälde sig till en kurs i just lie-huggning. Där fick man lära sig hur viktigt det är med en skärpt lie, bara att slipa en lie kräver noggrannhet och tålamod. Mellan 20 och 25 medlemmar i styrelse och ”hjälpa till gruppen” hörsammade Monas inbjudan, alla som ville fick prova på att slå med lie. Dagen till ära letade några fram lite tidsenliga kläder.
När ”lie-kvinnorna” hälsat välkommen och fördelat liarna och anvisat plats tog arbetet fart! Här är det orförande Nils, främst, samt PO som är i farten.
Det var ett mödosamt arbete man hade förr på torpen och gårdarna! Att slå med lie en heldag krävde sin man, eller kvinna! Att gå i träskor måste ha kännts i fötterna! För min egen del räckte det med 5 minuter!
Laila Andersson verkade ha hållit i en lie förut…
…precis som Leif Olofsson. Leif tycke sig vara lite ringrostig, ”det är säkert 30 år sedan jag höll i en lie”!
När man slår gräset ska det lägga sig i en sträng till vänster om huggaren. Detta kallas för ”skår”. Dessa ”skår” räfsades sedan ihop, om det var gräs man slog! Våra ”skår” får nu fröa av sig innan det samlas ihop. Här är PO i huggartagen. Pinnen han har i handen är en liesticka, som man använder för att skärpa eggen på lien.
A och O att slå med lie är att den är riktigt välslipad. Det krävs tålamod och noggranhet att få till eggen riktigt. Det kan ta 2 – 3 timmar vid slipstenen om liebladet är hårt slitet. Sen gäller det att underhålla skäpan med liestickan när man slår. Att dra slipstenen förr i tiden var inte det roligaste heller! ”Sliparen” hade ofta synpunkter, antingen vevade man för sakta eller gick det för fort! Tur att de är motoriserade idag!
När arbetet var över bjöds det på korvgrillning i det vackra vädret! Kerstin och Christer Andersson var grillmästare!
Text och foto PO och hans kamera, samt Leif Olofsson