Bildvisning

                         Presentation av Egon Rangbos bilddatabas

Torsdag 24 oktober kl. 18:30 på musikskolans konsertsal

Bengt Emgård går igenom programmet och visar bilder av Egon Rangbo.

Välkomna!

 

Kulturdag på Sågen

12 oktober anordnade kulturdag på aktivitetshuset Sågen i Klippan. Det är samarrangemang mellan hembygdsföreningarna i Klippans kommun, Åsbo släktforskare samt Klippans kommun.

Här bjöds det på många aktiviteter såsom släktforsknig, både traditionell och dna-forskning. Gamla arkiv, böcker samt historiska kartor. Vi hade tagit med oss gamla föremål som vi inte vetskap om vad är eller hur man använde dessa, detta för att få hjälp av besökare som kunde bistå med kunskap.

En jämn tillströmmning av besökare  kom under förmiddagen och tog del av vad vi erbjöd. Utanför entren hade scoutkåren ställt upp korvgrillen och sålde korv till hungriga gäster.

Ett föredrag av Anders Ödman om historiska tider i Skåne och Herrevadskloster lockade nästan hundra åhörare. Anders som är arkeolog besitter mycket kunskap även om den skånska geologin och kulturen.Här fanns litteratur i form av historiskt material att inhandla.

Bengt  Emgård förevisade biler av Axel Blomgren och Egon Rangbo.

Hjördis sitter på mycket kunskap om Hyllstoftabygden. Hjördis sysslar även med dna-förskning och säljer dna-kit.

Bild från ”släktforskarerummet”

Till vänster Lena Ringbrandt Ekelund som besitter mycket kunskaper om historiska kartor.

Gamla föremål som vi sökte information om engagerade många. Här har Marianne Carlson från Klippans hembygd och Roger Ragnarsson från Östra Ljungby- Källna hembygdsförening ställ iordningett antal föremål för identifiering.

Omkring hundra personer kom för att lyssna på…

…Anders Ödmans föredrag om skånsk geologi och historia om Herrevadskloster.

PRO på Elfdalen

Måndagen den 7 oktober fick vi besök av PRO i Klippan. Ett tjogotal PRO:are hade hörsammat inbjudan att komma till Elfdalen. Uppdelade i tre grupper guidades besökarna i  husen för att se miljöerna och föremålen, och fick för sig berättat lite historik.Här är alla samlade framför muséet

Joel Jönssons skomakeri kommer kanske inte alla ihåg, men sonen Karl Bjergard var desto mer bekant. Här en bild från skomakarehörnan!

Cyklarna som Leif Thulin (på bild) ställt iordning uppmärksammades!

Cyklarna är tillverkade på cykelfabriken Herald i Klippan
Ett besök på Össjö krog!
Vackert höstväder!

Efter rundvandringen intogs eftermiddagsfika på Muséet…

… då även ordförande Nils berättade lite om Leaderprojektet ”Träffpunkt Elfdalen”

En trevlig eftermiddag tyckte vi som serverade kaffe och guidade!

Välkomna åter!

Alla foton i detta inslag av Bertil Pettersson

 

 

 

Mjölkbordet

Mjölkbordets historia började för cirka 100 år sedan. Tidigare hade bonden eller torparen, själv levererat mjölken till mejeriet, men sedan 1920-talet organiserades mjölkhämtningen av mjölkcentraler, som med lastbil hämtade mjölkkrukorna, eller kannorna. Det ålades mjölkbönderna att bygga mjölkbord vid landsvägen, för att möjliggöra lastning av mjölkkannorna, på samma höjd som lastbilsflaket. Ofta delade man bord med sina grannar eftersom mjölkbilen inte körde fram till gårdarna, utan höll sig till de lite större vägarna.

1950 fanns omkring 100 000 hemmabyggda mjölkbord i Sverige. Borden byggdes först i trä eller sten, sedan kom mer moderna material som järn och betong.  1953 uppmanade Mjölkcentralen sina medlemmar att bygga mjölkbord efter särskilda typritningar, men det slog aldrig igenom. På mjölkbordet fanns det i regel en trälåda, en så kallad smörlåda. I den levererades smör och ost i retur från mejeriet.

Ett eget minne från början av 1960-talet var när man kunde beställa filmjölk, som levererades i Tetra Pak. Filbunke gjorde man själv i vanliga fall, men filmjölk i Tetran var något extra. Beställningarna gjorde man via en beställningslapp som lades i ”smörlådan”

Förutom att vara en del i transporten var mjölkbordet en mötesplats. Här träffade man grannen, utbytte tankar och idéer. Ibland hade man bestämt träff med sin älskade vid mjölkbordet.

Från slutet av 1970-talet upphörde den dagliga hämtningen av mjölk, mejerierna övergick till hämtning med tankbil, mjölkbordens roll var överspelad. Mjölkbönderna installerade kyltankar, vilket gjorde att mjölken hämtades varannan dag i stället.

Var mjölkbordet var placerat på Elfdalen är ovisst, vi valde att placera ”vårt” mjölkbord vid gaveln på stallet. Lite nostalgi och ett trevligt inslag, vi kan visa barn och ungdomar som inte upplevt det i verkligheten.

Ni som besöker oss på Elfdalen, kan om ni letar upp mjölkbordet, via en mobiltelefon och en QR-kod ta del av en trevlig kortfilm producerad av medlemmar i Klippans hembygdsförening, Filmen heter ”Mamma Mu, då och nu”

 

Ut i det blå!

I Klippans hembygdsförening bildades för några år sedan en ”Hjälpa till-grupp”. Det är tack vare denna grupp som vi orkar med, och kan genomföra alla arrangemang, projekt och allt löpande arbete som tillhör föreningen. Alla bidrar med något, allt efter egen förmåga, vilket driver oss framåt. Sista fredagen i varje månad samlas vi för en arbetseftermiddag, som startar med genomgång av vad som är på gång, därefter arbetas det på ett flertal fronter, tills det är dags för den obligatoriska eftermiddagsfikan. Det är inte ovanligt att uppemot 25 medlemmar närvarar. Stämningen är hög, det är högt till tak och skratten många, vi har med andra ord trevligt på våra ”möte”

Efter ett intensivt arbete med Leaderprojektet ”Träffpunkt Elfdalen” och inte att förglömma allt annat arbete i föreningen, såsom arrangemang, hus, föremål, trädgård med mera som utförts med ”hjälpa till-gruppen” beslöts att som lite lön för mödan anordna en ”Ut i det blå-färd”

Marianne Carlson och Nils Andersson planerade och arrangerade en verkligt trevlig dagstur. Resmålen avslöjades inte i förväg, bussturen inleddes österut, redan i Perstorp var spekulationerna  igång, ”vart är vi på väg”? Men reseledarna var omutliga inget avslöjades! I Hässleholm gick färden norrut och hjärnorna arbetade för högtryck. När vi ankom till Bjärnum och Nils påtalade att vi var vid dagens första besöksmål, var det många frågetecken.

Besöksmålet här var Bjärnums fantastiska museum, vilket inte många hade besökt tidigare. Syftet med besöket var att ta lite lärdom av hur man åskådliggör sina samlingar för besökarna. Bjärnums museum förfogar över uppemot 300 000 föremål, men så har man också stora lokaler i flera våningar. Urvalet är verkligen stort, här finns det mesta av gamla föremål, från kläder till lokomobiler. Fantastiska samlingar av asiatiska konstföremål, snidade träfigurer, motorcyklar, mopeder och vapen.

Här är gänget samlat och klara för en färd ut i det blå. Nja…  blått och blått, molnbasen hängde strax över trädtopparna, och det småregnade.

 Det kändes tryckt med Ulf Karlsson bakom ratten!

Bjärnums muséum ligger naturskönt i utkanten av samhället!

Här intogs fika, medan Jonny Dolkov berättade om muséet och dess fantastiska samlingar. Träföremålen på väggarna, och även tavlorna har skapats av Althe Nilsson.

Numer finns 120 av Althes tavlor på museet och närmare 250 snidade träfigurer, som bl.a. illustrerar olika sysselsättningar från förr i tiden. Där finns även 300 slevar i olika modeller och träslag, samt näverarbeten i en egen teknik där allt är näver.

 En av stolarna vi satt på under fikan!

Till museets verkligt unika sevärdheter hör också de 36 stolarna tillverkade av 34 olika träslag. Alla träden har vuxit i Bjärnum. Stolarna är tillverkade av snickarna Sven Johannesson och Tage Persson. Tyngsta stolen av syren vägde 13 kilo, den lättaste i asp ca 3 kilo.

I vapenrummet fanns en imponerande samling av Winchestergevär, också en donation. Jonny berättar för Nils…

… bland annat om det tredje geväret uppifrån räknat. Bygeln på detta är större än på de övriga! Det geväret tillverkades speciellt för skådespelaren John Wayne, och användes vid filminspelningar. Anledningen till den stora bygeln var John Waynes ovanligt stora händer!

Det senaste tillskottet i samlingarna är 15 motorcyklar skänkta av Per-Åke Enochsson från Röshult. Leif Thulin studerar en Monark 65 av årsmodell 1940.

Det finns också flertalet gamla byggnader på området. Lotta W. och Britt-Louise D ska titta in.

Efter besöket på Bjärnums muséum gick färden vidare… vi hamnar på Wanås gods.

Wanås Gods AB bedriver mjölk- och nötköttsproduktion, skogs- och jordbruk, jakt och viltvård samt fastighetsförvaltning. Jordbruket, mjölkproduktionen och djurhållningen bedrivs ekologiskt.

Miljön är fantastisk, för den som tycker om skog och vatten! Anders och Bodil, Lotta och Mats tog sig till andra sidan sjön, på baksidan av slottet. I parken runt sjön finns välväxta träd av olika slag!

En annan del av Wanås är konsten. Wanås Konst är en internationell skulpturpark och ett centrum för konst och lärande som drivs av den ideella Stiftelsen Wanås Utställningar. Här skapas, presenteras och förmedlas internationell samtidskonst med inriktning på skulptur och installation.

Installationer i parken.

 

De gamla byggnaderna är i sig också konst! Timmermansarbetena återspeglar verkligen hantverkarkunskap. Ett flertal av byggnaderna inhyser installationer av olika slag, i ett fall i fyra våningar!

I förgrunden, prov på asiatisk konst! Konstnären Kyung-Jin Cho har skapat den keramiska ljudinstallation Swing Jam.

Denna  fängslade betraktarna. I taket roterade armar med trästavar hängande i tunna linor. Stavarna träffade keramiken i oregelbunden ordning, med välljudande toner som följd.

Uppe på vindsvåningen i den här magasinsbyggnaden finns en märklig installation. Takstolarna står med ca 0,6 meters avstånd, och på varje bjälke i den uppskattningvis 30 meter långa byggnaden hänger det färgglada klädesplagg!

 

 

Färden fortsatte på små slingrande vägar genom landskapet, och vi landar på Hovdala slott utanför Hässleholm.

Syftet med detta besöksmål var en välsmakande buffé som avnjöts

Efter en god måltid intog några av deltagarna bänkarna framför slottsbyggnaden, för nu var det det blåa moln på himlen!

Marianne ser till att alla kommer med på bussen hem. Efter en lyckad dag återkommer vi till Klippan och Elfdalen vid 17.30!

Stort tack till dagens arrangörer, Marianne och Nils, för en trevlig och lärande dag, och även till busschaufför  Ulf som med säker hand rattade bussen!