Mjölkbordet

Mjölkbordets historia började för cirka 100 år sedan. Tidigare hade bonden eller torparen, själv levererat mjölken till mejeriet, men sedan 1920-talet organiserades mjölkhämtningen av mjölkcentraler, som med lastbil hämtade mjölkkrukorna, eller kannorna. Det ålades mjölkbönderna att bygga mjölkbord vid landsvägen, för att möjliggöra lastning av mjölkkannorna, på samma höjd som lastbilsflaket. Ofta delade man bord med sina grannar eftersom mjölkbilen inte körde fram till gårdarna, utan höll sig till de lite större vägarna.

1950 fanns omkring 100 000 hemmabyggda mjölkbord i Sverige. Borden byggdes först i trä eller sten, sedan kom mer moderna material som järn och betong.  1953 uppmanade Mjölkcentralen sina medlemmar att bygga mjölkbord efter särskilda typritningar, men det slog aldrig igenom. På mjölkbordet fanns det i regel en trälåda, en så kallad smörlåda. I den levererades smör och ost i retur från mejeriet.

Ett eget minne från början av 1960-talet var när man kunde beställa filmjölk, som levererades i Tetra Pak. Filbunke gjorde man själv i vanliga fall, men filmjölk i Tetran var något extra. Beställningarna gjorde man via en beställningslapp som lades i ”smörlådan”

Förutom att vara en del i transporten var mjölkbordet en mötesplats. Här träffade man grannen, utbytte tankar och idéer. Ibland hade man bestämt träff med sin älskade vid mjölkbordet.

Från slutet av 1970-talet upphörde den dagliga hämtningen av mjölk, mejerierna övergick till hämtning med tankbil, mjölkbordens roll var överspelad. Mjölkbönderna installerade kyltankar, vilket gjorde att mjölken hämtades varannan dag i stället.

Var mjölkbordet var placerat på Elfdalen är ovisst, vi valde att placera ”vårt” mjölkbord vid gaveln på stallet. Lite nostalgi och ett trevligt inslag, vi kan visa barn och ungdomar som inte upplevt det i verkligheten.

Ni som besöker oss på Elfdalen, kan om ni letar upp mjölkbordet, via en mobiltelefon och en QR-kod ta del av en trevlig kortfilm producerad av medlemmar i Klippans hembygdsförening, Filmen heter ”Mamma Mu, då och nu”