Uteaktiviteter i Elfdalen

Träffpunkt Elfdalen har blivit ett populärt besöksmål.

Inte minst i pandemins spår, här kan man träffas och umgås utomhus. I dessa vackra sköna vinterdagar, som vi i den här landsändan inte är bortskämda med, tar många tillfället i akt att komma till Elfdalen.

Detta uppskattar vi också i föreningen, alla besökare bidrar till en mer levande hembygdsby.

Idag lördag den 13 februari var det besökare på flera ställen i byn, som förhoppningsvis njöt av både väder, miljö och sällskap!

Ett glatt sällskap vid vindskyddet, som förutom kanske något gott grillat också kan njuta av en vacker utsikt ned mot Bäljaneå.
Det här sällskapet valde söderläge och lite solvärme denna vackra vinterdag, hade med sig egen grill !

Den gamla stallen

Den gamla stallen från Johanneshus vid Norrtofta har fått liv genom lite boskap.

Siluetter av en häst, kor, kalv, grisar och får huserar numera i bås, stior och kättar.

Stallen ska vi förevisa för yngre skolklasser på besök, så man kan få en bild av hur det såg ut i torpen och gårdarna förr i tiden.

De som står för inredningen och djurhållning i stallen är Göran Liljekvist och Anders Andersson.

Göran har sågat ut siluetter av djuren, målat dem, och sett till att de hamnat på rätt plats. Anders har stått för inredningsdetaljer och att seldonen blivit underhållna.

”Mjölkrummet” vid sidan av stallen, i logen, har vi flyttat från Vedbylängan. Här har Anders iordningställt mjölkutrustning och andra detaljer som användes i mjölkhanteringen. Här kan man bland annat se en separator och utrustning som användes för mjölkprover som skickades till mejeriet. Anders har mycket kunskaper att förmedla från sitt liv som lantbrukare.

Mittemot har Göran Liljekvist inrett en liten smedja. En del av föremålen har också flyttats från Vedbylängans övervåning.

Göran har även ställt iordning ässjan som användes för att hetta upp järnföremål som skulle smidas. Tyvärr saknas några detaljer.

För några år sedan sprutades stallen mot trämask, den strimmiga trägnagaren, sen har väggarna kalkats för att få lite ”stallmiljö”. Längst bak ser man hästen.
Två raser av kor finns numera i stallen, Svensk låglandsboskap, SLB (svart/vit)
Svensk rödbrokig boskap, SRB  (röd/vit)
Till vänster Anders Andersson och Göran Liljekvist med korna. ”Tocken” sitter i fönstret.
Mjölkpallen var ett måste i stallen då man mjölkade för hand.

Några detaljer som var självklara i stallarna var bland annat foderlådan med spannmålsfoder till djuren, som Göran snickrat ihop. Lägg märke till ”skoffan” ovanpå. Lådan under fönstret, med veven på är en betkvarn…

Betkvarn eller rotfruktskvarn.
Med denna malde man bland annat betor till djuren. Den här kvarnen är i gott skick. Den benämns ”Knack II” gjord i plåt och trä, tillverkad vid C Pålssons snickeriverkstad i Lilla Harrie

Seldonen har Anders lagt ner jobb på för att få remmarna mjuka!

På andra sidan väggen ute i logen finns en utställning om mjölkhanteringen.

Här finns gamla föremål samt lite bilder och historia!
Mittemot ”mjölkrummet” har Göran inrett en liten smedja där vi samlat föremål förknippade till ämnet. Här finns det olika smidesverktyg som anvndes då man bearbetade järnföremål. Göran har till och med sett till att det finns glöder i ässjan. Ässjan användes till att hetta upp järnet med, för att få bra med värme fanns det en fottrampad fläktanordning som blåste luft under stenkolsbädden.
Ett måste i smedjan är ett städ som användes vid utformning av föremålen.

Ett rejält gammalt skruvstäd finns naturligtvis också i smedjan! Detta städet förankras till och med i golvet genom ett ”spjut”

Text och foto PO

Med Klippan i fokus

Mats Pettersson, föreningens Bygdebladsredaktör utgav 2019 boken ”På Klippans gator”.

Nu finns en uppföljare med titeln ”Med Klippan i fokus”. I den nya boken är fotona indelade i ämnen, som tillsammans med texterna ger en bild av Klippans historia.

Fotograferna är Axel Blomgren, Bertil ”Akka” Bengtsson, Egon Rangbo och Bo Widberg, alla lokala fotografer som verkat i Klippan. Tidsspannet omfattar 1900-1980.

Bland ämnena som Mats valt ut, får vi ta del av Klippans historia, livet på gator och torg, handel, industrier i Klippan, från åker och äng men även återblickar på musiklivet i bygden.

Boken finns att köpa i Klippans bokhandel.

Mats Pettersson med ”Med Klippan i fokus”


Här kommer en

Här kommer ett urval av Mats bilder från boken , fördelat på olika ämnen.

Men ni som naturligtvis köper boken , om ni inte redan har gjort det, kommer att få ta del av ytterligare ca 280 sidor!

Text och foto PO

Köket i Muséet

Tack vare en riktigt generös gåva från ett medlemspar har vi kunnat genomföra en efterlängtad köksrenovering i Muséet.

Köket använder vi vid alla våra evenemang och tillställningar, var riktigt nedslitet. Dessutom har vi även uthyrningsverksamhet, så nu får hyresgästerna också ta del av ett nytt fräscht kök.

Men det är inte bara att montera ett nytt kök. Framför allt golvet var ojämnt och lutande, de gamla vackra golvplanken var delvis ersatta med nyare golvspont, så här valde vi att lägga en ny matta på det upprätade underlaget.

En golvmatta blir dessutom lättare att hålla ren ur hygiensynpunkt.

Även väggarna fick i viss mån rivas och rätas upp, både för skåpmontage och ny eldragning.

All elektricitet har dragit om för att motsvara dagsbehovet. Ny takbelysning, i ledform, ger ett riktigt bra ljus i köket, och smälter bra in i det gamla taket.

Även valet av skåpluckorna, både färg och design, smälter väl in i den för övrigt gamla miljön.

Här möts gammalt och nytt på ett behagligt sätt.

Roland Långberg i färd med utrivningen av det gamla köket som gjort sitt.
I princip all inredning åkte ut, förutom två nyare högskåp som nu får flytta ut i hallen och bli städ och förrådsutrymme.
Väggen in mot ”salen” fick göras om, den var i så dålig beskaffenhet att det inte gått att montera nya skåp.
Vissa delar av ytbeklädnaden revs för ny elinstallation.
När väl alla installationer och gipsskivor var på plats satte Kent Danielsson igång med målningsarbetet. ”Kökspersonalen” var delaktiga i planeringen och färgsättningen av köket och valde en behaglig grön färg på väggarna.
I ”salen” brevid hade Göran Speijk och Roland Långberg ”tomteverkstad” och monterade skåpstommarna från IKEA.
När den nya golvbeläggningen var på plats levererade tomteverkstaden. Här har det hopat sig. Roland fick jobba hemifrån under ett antal dagar, tills han fick ett negativt svar på sin coronatest.
Här är montaget påbörjat!
Passande bänkskivor av stavlimmad ek passar bra till den grå inredningen som går i lite gammaldags stil.
Sen är det dags att montera kakel! Detta kan Göran Liljekvist! Här är han dock igång med momentet efter… mjukfogning!

Knoppar och handtag… nu börjar köket ta form!

Nästa steg var elinstallationen. Här är Kenneth Ragnarsson i färd med att installera vägguttagen till kaffeapparaterna. Kenneth har även tagit fram takbelysningen som blev en fullträff! Tunna plafonder med ledljus ger ett fantastiskt bra ljus i köket! Dessutom utan synligt kablage.
Sidan mot ytterväggen! Det som saknas är handtagen på lådfronterna. Bristvara i corona-tider. Här ser man också en av takplafonderna som avger det behagliga ljuset!

Skåpet på gaveln kräver en egen historia. Det var placerat i Össjö krog, men flyttades till Muséet för några år sedan och har inrymt kaffeserviser, ska så göra i fortsättningen också.

Men skåpet är lite speciellt. Fronten och dörren är tillverkat i massiv ek och är av gammalt datum. Kanske har det varit ett skåp från början, eller har fronten och dörren utgjort en del av ett inbyggnadsskåp i någon vägg. Nu finns det flera tidsepoker representerade i skåpet. Sidorna består av råspånt, (takbrädor) bakstycket av plywood, samt överdelen av 22mm spånskiva. Hyllorna i skåpet är av furuskivor. Nu pratar vi ”hemmabygge” En ny skiva har monterades ovanpå spånskivan på överdelen. Gavlarna var omålade, men vi valde att betsa i samma kulör som fronten. Därefter behandlades hela skåpet med lack.

Anita Thulin sätter färg på köksskåpet!
Här ser vi sidan mot salen!
GOD JUL!

Text och foto PO

Vedbylängan

I stort sett har alla aktiviteter under året, på grund av pandemin varit inställda, med undantag av söndagsöppet under sommarmånaderna.

Men det har arbetats på många fronter med underhåll och skötsel av hus och trädgård och föremål.

Målningsarbetena på tre av husen klarades av under sommaren med hjälp av ihärdiga medlemmar.

Gaveln på Vedbylängan var i stort behov av renovering, ett arbete som vi delvis köpt in. Nederdelen är utförd i skiftesverk, eller som vi ofta säger, båleteknik, något som vi inte har tillräcklig kunskap om, och framför allt materialet som man inte kan inhandla i trävaruhandeln.

Detta är gammalt hantverk som Timmer&Tak i Örkelljunga behärskar. Nils Nilsson och hans medarbetare har utfört ett gediget arbete med hela gaveln.

En detalj på gavelspetsen som ingen sett tidigare var att klädselbrädorna var uppskjutna i spår på yttersta takstolen.

Rivningsarbetena stod vi själva för, samt en del underarbete och isolering av gavelspetsen, skomakeriet ligger innanför, för eventuella framtida behov.

I samband med bytet av bålevirket var vi tvungna att riva ut de gamla toaletterna för att komma åt.

Nu återställer vi utrymmet igen, men nu som förråd till trädgårdsavdelningen och hustomtarna.

Isolering och skivor på väggarna gör att vi kan ha underhållsvärme i utrymmet, för förvaring av bland annat färg. All el har bytts ut och förbättrats. En ny ytterdörr, ombyggd till lite gammaldags stil har satts in på gaveln.

Återstår vällingklockan som kommer på plats under våren.

Skiftesverk eller ”Båleteknik”

Skiftesverk är en gammal väggkonstuktion med rötter i yngre järnåldern. Det är alltså ett äldre sätt än timmerkonstruktionen och hade sin utbredning i södra delarna av Skandinavien där tillgången på ek och bok var riklig.

Byggnaden fick en bärande stomkonstruktion där de liggande plankorna som även kallas ”bålor” eller ”bulor” placeras i inhuggna spår i det bärande virket, de så kallade ”ständarna”.

Precis som med timmerhusets stockar, tätar plankorna sig själv genom sin egen tyngd.

Skiftesverket var mer virkesbesparande än timmerkonstruktionen

Rivningsarbetena stod vi själva för, här har gavelspetsen och vindskivorna plockats ned
Lite isolering i väggarna till skomakeriet på övervåningen, samt en skyddande vindduk
När rivningsarbetena var avklarade tog Nisse Nilsson och hans medarbetare över
En syll eller ett bottenträ yxas till. Allt virke på nederdelen av gaveln består av ek.
Trevligt att ett gammalt hantverk lockar yngre generationer, bådar gott för framtiden
De liggande planken som även kallas ”bålor” eller ”bulor” är alla unika, det vill säga att ingen är den andra lik. De kan vara konformade, till och med böjd form efter hur trädet sett ut. Alla bålorna märks upp, naturligtvis med romerska siffror. Detta är den fjärde bålan nedifrån räknat, i det andra facket från vänster räknat.

Att man märkte upp så, bottnar i att man tillverkade först, kanske på en annan plats, för att sen uppföra byggnaden på sin plats.

Nisse utför en lagning i den gamla hörnstolpen som var för bra att byta ut. Det är imponerande hur hållbart det gamla ekvirket är. Vedbylängan är från 1814, alltså drygt 200 år gammal. Av storleken att döma på några av de gamla planken, var träden kanske uppemot 200 år när de sågades upp. Gaveln på Vedbylängan ligger i söder, den är därför ganska utsatt för väder och vind.
Även gavelspetsen och vindskivor byttes ut. Materialet till detta levererade Timmer&Tak. Rejält virke från eget sågverk, naturligt torkat, borgar för lång hållbarhet.
Så här blev resultatet.Ett gediget gammalt hantverk i nytappning. Det nya skiftesverket tänker vi inte rödfärga. Vi tänker oss att gaveln får utgöra ett visningsobjekt om denna urgamla byggnadsteknik. Från begynnelsen användes ingen färg, ytorna var obehandlade. Med tiden kom man på att skydda virket med tjära, sen kom rödfärgen in i bilden.

Numera finns det en träolja som benämns Roslagsmahogny, lika delar äkta trätjära, terpentin och linolja som man behandlar ekvirket med. Detta avser vi behandla den nya väggen med.

När väl den utvändiga ställningen var borta påbörjades återställningen av förrådsutrymmet. Här började vi om på ruta ett, med att regla upp och isolera väggarna.

Här är Roland Långberg igång med att skruva de nya skivorna.

Göran van Speijk mäter och sågar till.
Hyllsystem på gång!
Trädgårdsavdelningen har redan flyttat in!
GOD JUL!

Text och foto PO

Underhållsarbete

I år står 3 av husen i hembygdsbyn på tur att målas. Det är Soldattorpet, Vagnsskjulet och Förrådet som får en uppfräschning.

Men det är inte bara målning. När man skrapar och borstar kommer en del murkna delar av träfasaderna i dagen, vilket innebär ett byte av dessa. Inte så enkelt med väggar i ”båleteknik”. Det gäller att hitta ersättningsmaterial som passar in, för att bevara den gamla stilen. Då får man leta upp de lokala små sågverken som kan leverera önskat material.

I år lägger frivilliga medlemmar ner ett stort arbete med husen. Med årets alla inställda evenemang är det lite ”ebb” i kassan. Att köpa in tjänsterna skulle ställa sig för dyrt. Ett upprop i hjälpa till – gruppen resulterade i ett 10-15- tal medlemmar som ställer upp med att skrapa borsta och måla. Kent Danielsson kan detta med målning och leder och fördelar arbetet.

I pandemi-tider gäller det också att hålla avstånd till varandra, även om det är utomhusarbete. Men med 3 hus att fördela oss på är det dock inte något problem.

Ett fjärde hus, Vedbylängan arbetas det så smått på också. Här skall fasaden på hela gaveln bytas, denna är också utförd i så kallad ”båleteknik”, ett arbete vi köpt av företaget Timmer&Tak, men detta kommer inte att utföras förrän sent i höst. Rivningsarbete och målning kommer vi dock själva att stå för, vilket vi så smått påbörjat.

Mycket arbete med byte av murket trä och rengöring av väggytorna

Mona Scott, Nils Andersson och Lena Thomasson sätter färg på Soldattorpet

Målarbasen Kent Danielsson och hustrun Britt-Louise arbetar med Falu- rödfärg på brädor och läkt som skall bytas ut…

… medan Birgit Björk och Laila Andersson håller sig till det vitmålade

Delar av gavelväggen samt hela gavelspetsen på Vagnsskjulet har bytts ut. Slutfinnish av gavelspetsen ordnar Roland Långberg och PO Carlson. Senare i höst kommer vi även att byta takteglet på västra sidan av Vagnsskjulet, då dessa sett sina bästa dagar.

Rikstelefon

Telefonkiosken som skänktes till hembygdsföreningen, av Klippans kommun har genomgått en restaurering.

I stort sett allt trä har bytts ut i väggarna, eftersom det var angripet av röta. Hela stålstommen blästrades, varefter den grundmålats och fått ny fasadfärg i originalkulör.

Nya schabloner med text och emblem införskaffades och limmades in i nya glasrutor. Även nya ”saloondörrar” tillverkades och sattes i.

Medlemmen Göran Liljekvist är den som ansvarat och utfört det mesta av arbetet med telefonkiosken. Eftersom den inte var helt komplett när vi fick den, har Göran gjort efterforskningar om hur den sett ut i originalutförande och tillverkat nya detaljer.

Inte nog med detta, Göran har dessutom tillverkat en kopia av en telefonautomat som han installerat i kiosken. Stoppar man en slant i myntinkastet, får man höra skramlet när den landar i myntbehållaren.

Är man osäker på telefonnumret går det kanske att hitta i ”Helsingborgaren” från 1958 som hänger vid sidan av!

Interiör av telefonkiosken

Fakta.

●Den första telefonkiosken sattes upp i Stockholm på 1890-talet.

●Telefonkiosken här kallades för Pagoden, på grund av dess utsvängda form och gallerverk nedtill.

●Den första Pagoden sattes upp i Kungsträdgården Stockholm i april 1901, ”för att bereda allmenheten så bekväm tillgång som möjligt till verkets telefonautomater”.

●På 1980-talet fanns det 44 000 telefonkiosker av olika modeller i Sverige.

●Med mobiltelefonens framfart så togs den sista telefonkiosken ur bruk den 3:e december 2015.

●Kioskernas färg har varierat, allt från Televerksorange, Postens gula och den klassiska röda. Gemensamt för färgerna var att kioskerna skulle vara väl synliga

Göran Liljekvist har utfört ett gediget och noggrant arbete med telefonkiosken som verkligen pryder sin plats i hembygdsbyn!

Sommaraktiviteter i Elfdalen

”Träffpunkt Elfdalen” benämningen på Leaderprojektet som genomförts lever på. Visionen om en träffpunkt för unga och gamla uppfylls mer och mer.

På tisdagen anordnade PRO i Klippan lite sommaraktiviteter för medlemmarna vid hembygdsbyn i Elfdalen.

Man bjöd på frågesport, tävlingar samt korvgrillning! Trevligt, trevligt!

Stig Ålund var en av ledarna idag


…och tur med vädret

Övernattningsgäster

Danska ungdomar på cykeltur sökte efter övernattningsmöjligheter i Klippan med omnejd. Ett tips om vindskyddet vid hembygdsbyn på Elfdalen passade tydligen ungdomarna.

Göran van Speijk fick en pratstund, och en bild, med nöjda gäster morgonen efter. Trevligt att vindskyddet kommer till användning

Välkomna åter!

Vårbruk

Nu i Coronatider ligger hembygdsarbetet lite lågt. Trädgårdsskötseln och utemiljö jobbas det dock med. Växter och ogräs har inte drabbats av pandemin, utan växer på!

Bakom muséet, mot skogen, har vi iordningställt marken som använts som upplagsplats vid skogsröjningen. Tanken är att få en fortsättning på den blomsteräng väster om, som såddes i fjol.

Eftertanke och avståndshållning gäller, fikapauser håller vi utomhus

En gammal hederlig slätharv kom till användning för att luckra upp jorden.
Göran van Speijk på ”hästen.”

 
 
Göran Liljekvist och Lena Thomasson krattar för sådd.
”Såningsmannen” heter Christer Andersson


Foto och text
PO Carlson
 

Inställt

På grund av rådande situation med coronavirus är naturvandringen i Bäljaneå-dalen inställd

Vedstacken

Var passar  en vedstack in, om inte i en hembygdsförening!

I äldre tider var veden ett måste för överlevnaden, matlagning och värme i stugorna!

Idag är det ett fåtal som eldar med ved för dessa ändamål. Det blir mest ”myseldning” i öppna spisar och braskaminer. Annars är det fjärrvärme och värmepumpar som gäller.

Vedstacken är ett bra sätt att torka och lagra ved på, rätt utförd behöver den inte täckas med presenningar eller plåtar.

Vedhuggning är ett skönt arbete, bra träning och ett effektivt och ofarligt sätt att släppa ut uppdämda aggressioner. Om alla hade ägnat sig åt vedhuggning en halvtimme om dagen skulle världen se annorlunda ut…

PO Carlson försöker sig på konsten att lava en vedstack

Leif Thulin och Göran van Speijk står för klyvningen. Lite fusk med hydralklyv, släpper nog inte ut några uppdämda aggressioner!

Pryder sin plats!

Foto. Leif Arne Nord

Text PO Carlson

Inställt årsmöte!

På grund av den rådande situationen med coronavirus ställer Klippans hembygdsförening in stundande årsmöte.

Vi återkommer med nytt datum senare i vår!

Vår i Bäljaneådalen

Känns som våren är i antågande! Vid en promenad i ådalen idag den 15 februari var det vår i luften, trots dis och duggregn. Gräsänder och knipor trafikerade det strömmande vattnet i ån. Hasselbuskarna är fulla av hängen, myggen dansade i små grupper.

Men jag var på jakt efter svampar! Ett tips av Bengt Hertzman från Nordvästpassagen om en ganska ovanlig svamp väckte nyfikenhet!

Åbergs väg, norrut från Hembygdsbyn, över Bäljane å och vidare uppåt strax söder om platsen där Elfdalsstugan en gång var belägen var målet!

Högt vattenstånd i Bäljaneå för närvarande. Gräsänder och knipor var i farten!

Här var den… Scharlakansröd vårskål.

Scharlakansröd vårskål är en grupp av tre arter som bara kan skiljas i mikroskop: S. austriacaS. jurana och S. coccinea. Fruktkropparna växer på delvis begravda grenar och kvistar av lövved. De är skålformade och oskaftade med vackert röd insida och vit till svagt gul utsida. Scharlakansröd vårskål förekommer i södra halvan av Sverige.

Bengt Hertzman säger sig aldrig sett en större samling av denna vackra svamp!

Text och foto PO Carlson