Bildvisning

24 Oktober höll Mats Pettersson en bildvisning på Biblioteket, med bilder som Klippanfotografer under ett drygt 100 års-spann tagit. Blomgrenbilder med torghandel på Åbyplan, apotekshuset på Storgatan samt bilder från Klippanindustrier. Men även andra fotografer, som Bertil Akka Bengtsson, Egon Rangbo och Bo Widberg bidrog med bilder som förgyllde eftermiddagen. Cirka 30-35 åhörare mötte upp!

Den 11 November kl. 18:30 har Mats en ny bildvisning, denna gång i Musikskolans konsertsal. Då visar Mats foton och berättar om tätorten Klippans utveckling, en bondby som blir bygdecentrum och förvandlas till stationssamhälle.

Bild och text PO Carlson.

Kulturdagen på Sågen.

Kulturdagen på Sågen den 17 oktober blev inte riktigt som vi hoppades på. Ett stort utbud av både släktforskningsmöjligheter och gamla saker, foton, böcker och utställningar samt två intressanta föredrag om dels Rönneådalen, Skånes Nordvästpassage och Ljungbyheds Militärhistoriska Muséum lockade inte många besökare. Marknadsföringen var kanske inte som den brukar. Men grund av pandemiläget var det inte läge att slå på stora trumman då det var ovisst om lättnader i de restriktioner som rått en längre tid. Vi hade för kort tid på oss att marknadsföra! Men vi ger inte upp så lätt, vi får ”kavla upp ärmarna” och ta nya tag till nästa år.

Nytt för i år var att Åstorps hembygdsförening samt Ljungbyheds Militärhistoriska Museúm var delarrangörer. Åsbo släktforskare har sitt upptagningsområde i Norra och Södra Åsbo Härad. Härav blev Åstorp inbjuden.

Positivt var att vi deltagande föreningar fick utbyta erfarenheter och prata ihop oss och lära känna varandra!

lokalen på Sågenhuset där vi höll till!

Lena Thomasson och Marianne Carlson hade gamla och okända föremål som man ville ha hjälp att identifiera.

Militärhistoriska Museét hade många intressanta saker att visa upp!

Hyllstofta Ryggåsstuga visade bla ”Gåramålningar” av Paul Nelson!

Åstorps tema var ”Låt tingen tala” ett projekt som en del hembygdsföreningar deltagit i under Skånes hembygdsförbunds ledning. Man producerar kortfilmer om tex gamla bruksföremål, hur de användes! Dessa filmer ligger på Youtube !

Släktforskarlokalen där man kunde hitta släktingar, både kända och okända!

Margareta Flatemo, Birgitta Söderlund och Mats Wetterberg från Klippans hembygd! Mats som är ”medlemsfiskare” hade ingen tur idag!

PO instruerar Sten Svensson i ”utforska platsen” eller som det gamla namnet var Bygdeband. En publik sida där föreningarna dokumenterar gamla torp, gårdar och platser.

Alla deltagande föreningar hade verkligen lagt manken till och lagt ner mycket arbete på sina presentationer av olika slag! Så man får bara beklaga alla som missade denna dagen!

Text och bild PO Carlson

Hans Carlsson

Här sitter Hans Carlsson från torpet Gyllstorp i Axel Blomgrens ateljé. Hans och hans hustru Elsa brukade torpet Gyllstorp som var beläget i norra delen av Bjersgårds ägor gränsande till Ugglarp. Området här uppe benämndes ”Friheten” Hans var född i Gammalstorp i Blekinge, flyttade till Skåne någon gång i mitten av 1880 – talet, först till Barkåkra sedan till Allerum. 1910 flyttade man till det lilla torpet Gyllstorp underlydande Bjersgård. Förutom torpet, körde Hans mjölkskjuts för torparna, till mejeriet i Klippan. Han levererade även ved till husägare i Klippan. Hans och hustrun Elsa tog på äldre dar hand om 5 barnbarn efter att föräldrarna avlidit eller emigrerat till Amerika.

Kanske var det som vedleverantör han fick kontakt med Axel Blomgren. De två hade nog en nära relation, Axel fotograferade en hel del i Gyllstorp,   men många av bilderna finns inte bevarade.  En del kopior återvände till Sverige i samband med att ättlingar var på besök i mitten av 1990-talet. Kopiorna var kort som skickades till barn som utvandrat till Amerika 1913.

Hans och hans vita hingst Munter var ett vanligt inslag i vardagsbilden på sina färder mellan Gyllstorp och Klippan, eller Åby som det hette då. Av Hans klädsel att döma är det vinter, kan han denna dag levererat ved till Axel Blomgren?

Text PO Carlson, foto Axel Blomgren

Stationsinvigning

På lördagen invigdes Ljungbyheds nya brandstation inne på gamla F5 området. Nya, mer ändamålsändliga utrymme i ett före detta mobiliseringsförråd har ställts i ordning. Klippans hembygd blev tillfrågade om att deltaga vid invigningen, då med vår brandbil, som är Klippans (Åby) första brandbil. Brandbilen är av 1924 års modell, togs i bruk året efter, 1925. Föreningens personal denna dag var bilförare Nils Andersson, samt insatsledare Leif Thulin, dagen till ära uppklädda i tidstypisk klädsel, vita långrockar. Kortegen som startade vid gamla stationen gick längs några mindre gator för att så småningom svänga in på F5 området. I täten gick den gamla brandbilen, följd av Malmö brandkårs musikkår som denna dag bestod av ett 30-tal musiker. Därefter kom de moderna brandbilarna, samt publiken som valt att gå med.

Leif Thulin och Nils Andersson vid den gamla brandbilen.

Kortegen på väg genom Ljungbyhed.

Marschmusiken ljöd åter i Ljungbyhed!

”Flammy” deltog också vid invigningen. Flammy är barnens vän och Brandskyddsföreningens maskot. Flammy är en apa som kan väldigt mycket om bränder och hur man ska göra när det brinner. Han gör som brandmännen gör och har lärt sig väldigt mycket om bränder och brandskydd.

Nils och Leif passerar symbolisk det blå/gula bandet och därmed förklarades stationen invigd!

Många i publiken var intresserade av bilen!

Text och bild PO Carlson

Årsmöte i Klippans hembygd

25 september avhölls föreningens årsmöte för 2020, ett halvt år försenat, på grund av kända skäl. Mötet hölls på aktivitetshuset Sågen dit ett 40-tal medlemmar hade sökt sig. Sedvanliga årsmötes-handlingar föredrogs, styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året. Valberedningens förslag på ledamöter var väl förberett och förslagen antogs av mötet med acclamation. Innan mötet fick trädgårdsgruppen mottaga Årets Miljöpris av Centerpartiet för sitt fina arbete med örtträdgården. Motiveringen löd ”Föreningens välskötta örtträdgård bidrar till en ökad biologisk mångfald samt skänker inspiration till besökande till egen (när)odling” Efter mötesförhandlingarna visade Mats Pettersson bilder från vårt Akka arkiv, alltid uppskattat!

Ett 40-tal medlemmar hörsammade kallelsen och infann sig.

Kerstin Persson valdes att leda årsmötet!

Mats Pettersson visade Akka-foton.

Intresserade mötesdeltagare!

Britt-Louise Danielsson i trädgårdsgruppen mottager Årets miljöpris som delas ut av Centerpartiet som representerades av Bo Andersson och Lars Johan Forsberg

Text och foto PO Carlson

Månadens bild September

Nu är vällingklockan åter på plats. Efter att Vedbylängan fått ny gavel är den nu upphängd. Vällingklockan var inte endast en fin utsmyckning utan användes för att meddela tider för arbete och måltider. Den började användas redan på medeltiden men blev vanligare först på 1600-talet. Klockorna har olika klang och rytm beroende på olika ringningstekniker. Olika signaler användes för att gårdens folk skulle känna igen den egna vällingklockan då de var ute och arbetade på fälten. Den hade även en viktig funktion vid olyckor och bränder. Man tror att namnet vällingklocka kommer av att det var mest välling och sill som serverades.

På 1900-talet hade de flesta fickur och då hade man inte samma behov längre av vällingklockan.

Vid pennan, Mona Scott.

Foto, Per-Olof Carlson

Miljöpris

Detta ska trädgårdsgruppen i föreningen ta till sig, 2021 års miljöpris utifrån ett hållbarhetsperspektiv! Trevligt att föreningen uppmärksammas för sitt arbete och då främst vår trädgårdsgrupp! STORT GRATTIS!

Text och foto PO Carlson

Kulturdag på Elfdalen

I helgen har det arrangerats kulturarvsdagar i Sverige. Klippans hembygd valde söndagen för sitt arrangemang. Årets tema var ”Kultur för alla” vilket öppnade för ett brett utbud. Vi valde dock begränsa lite, men vi kunde ändå bjuda på en hel del. Under pandemin som rått i över ett år, har vi jobbat på med framför allt utställningsbiten vilket vi nu kunde öppna upp för besökarna. Även i år valde vi att flytta ut lite föremål i ett av våra tält. Vädret var på vår sida, efter några skurar på förmiddagen blev det vackert väder på eftermiddagen, några regnstänk kom det, men inget som störde!

Åsbo släkt och folklivsforskare var på plats i Össjö krog för de som ville veta något om sina förfäder, tillsammans med Klippans hembygd som visade bildarkiv, ”Bygdeband” och vår hemsida.

Från föremålstältet! Ett par imponerande träskostövlar med säkert 100 år på nacken!

”Stickcafe” och ”spinning”, här kunde man själv prova på att spinna på alpackaull!

I Ryggåsstugan förevisade bikungen Hans Ove lite om biodling, ett intressant och framför allt nödvändigt arbete som honungsbina uträttar i naturen!

Anita Thulin och Britt-Louise Danielsson ”tröskar” linet som man odlat i trädgården tidigare under året. Tröskar är väl att ta i, man skiljer bort skalen från linfröna!

En miniutställning om torv och torvhantering. 25% av Sveriges landyta består av torvmarker, vilket dock inte innebär att det är torvmossar. Torvbildingen startade efter istiden, alltså för ca 12000 år sedan. Torven är den enda naturtillgång som vi inte utvinner mer av än tillväxten! Nettotillväxten på torvmossarna är ca 0,5 mm per år. Blocken på bilden är 40 cm höga, vilket innebär att det tog ca 800 år att bilda blocket!

Lotteriståndet var igång med ”gosedjur” för barnen, de vuxna kunde vinna chocklad eller kaffe!

Klippan kapell besökte oss och underhöll med musik ! Foto Leif Olofsson.

Tipspromenad för de unga besökarna som även kunde prova på att gå på styltor bland annat!

Denna bilden inger framtidshopp för hembygdsrörelsen! Unga besökare, det tycker vi om!

Text och foto PO Carlson

Bugatti – Racer Typ 59 1935 Replika

Plötsligt bara stod den bakom Vedbylängan på Träffpunkt Elfdalen! En racerbil av märket Bugatti… nja inte riktigt! Den här bilen är byggd som en replika nära yttre kopia av franska Bugattis sista tävlingsbil. Bilbyggaren heter Anders Lindskoug, som under 3 års tid och c:a 2500 timmar skapat en kopia av den franska racern från 1935. Anders har inte använt sig av något färdigt chassi eller bottenplatta, detta har han själv tillverkat. Bilen är utrustad med en Jaguar 2,8 liters motor med 6 cylindrar, 155 Hk 4 växlar och överväxel. Förgasaren är av typ SU. Hjulen är 18 tums fälgar med däck av samma typ och mönster som på den tiden. Ramen är byggd i 4 mm svartstål och karossen i aluminium. Bränsletank på 60 liter och vikten 970 Kg.

Orginalbilen

Bugatti, ett franskt bilfabrikat känt för sina tävlingsbilar, design och skönhet. Den blå kulören var den franska tävlingsfärgen. Bugatti typ 59 byggdes i 6 eller 8 exemplar med rak 8 cylindrig motor på c:a 3,5 liter, 250 Hk, en hjulbas på 2600 mm, vikt 750 kg, 4 växlar. Motor och växellåda utgjorde en bärande del av ramen.

Anders har verkligen lyckats med sitt bilbygge! Ingen enda detalj på kaross och inredning ger inget sken av ”hemmabygge”. Riktigt proffsigt arbete!

I motorrummet finns inte ett dammkorn eller fläckar!

Lite roliga detaljer, Ett välpolerat mässingsställ med 6 stycken tändstift! Varför? ”Ja man kan ju tappa ett på färden, då är det bra att ha i reserv”

Kylarlocket är också orginellt

Efter en intressant förevisning och fotografering av bilbygget gick färden vidare, med motorjournalisten Janne Tromark som passagerare! Påpekade för Anders att han skulle varit med på vår motordag i augusti! Det hann jag inte med blev svaret! Anders fick på stående fot en inbjudan till nästa års Klippan Classic, så då hoppas vi på deltagande!

Text och foto PO Carlson

Målningsarbete på Elfdalen

Årets målningsobjekt i hembygdsbyn är Vedbylängan. Den gamla längan har törstat efter färg i flera år, men i år var det tid! Av ekonomiska skäl valde vi att tillfråga medlemmarna i ”hjälpa till gruppen”. Göran Speijk som är husansvarig ställde frågan och fick ett stort gensvar. Ett femtontal medlemmar ställde upp, och bidrog till längans förskönande, med utbyte av virkesdelar, tvättning, skrapning och målning! Tidigare i sommar behandlades gaveln i ”båleteknik” som renoverades i fjol höst. Denna ströks med Roslagsmahogny, en blandning av trätjära, linolja och terpentin! Även ”vällingklockan” har kommit på plats och fått ett nytt litet tak över sig! Några medlemmar svarade för en viktig del i sådana här sammanhang, fika till alla!

Göran Speijk och Anders Andersson bytte några gistna trädelar.

Kent Danielsson kittar och målar fönster medan hustrun Bisse och Mona Scott tar sig an den stora porten!

Norrgaveln var hårt sliten, men det rådde Bodil Andersson, Leif Olofsson samt Göran Liljekvist bot på!

Södergaveln med ”vällingklockan”

Så här blev resultatet! nederdelen på södersidan i sin gyllenbruna kulör sticker ut lite! Men vi vill visa lite hur den här gamla byggnadstekniken ser ut, utan Falu rödfärg. Båletekniken eller skiftesverk som är det rätta namnet, har rötter i yngre järnåldern, är alltså äldre än timmerkonstruktionen. Väggen ska betraktas som ett utställningsobjekt!

Här är hela härliga målargänget

Fikapaus i solskenet! Den sociala samvaron är värdefull, att prata och skratta och må gott! Stort tack till alla som ställde upp!

Text och foto PO Carlson och Göran Speijk

Handlarelådan

I en tid med pandemi och restriktioner har vi fått ändra våra inköpsrutiner. Smittorisk och riskgrupper har gjort att många ej kunnat göra sina vanliga inköp. Inköpslistor har fyllts digitalt med datorns hjälp, och färdigpackade matkassar blivit hämtade eller hemkörda av affären. Kanske inget nytt under solen, handlarna har levererat hem tider tillbaka. Hemleverans av varor var till stor hjälp för landsbygdens befolkning som i avsaknad av bil och tidsbrist hade svårt komma till affären. I mitt hem skedde näthandeln över Televerkets kopparnät, mitt i veckan lyfte mor luren och slog numret 10549 till Algot Pehrsson i Söndraby. En lång inköpslista lästes upp och i slutet av veckan anlände handlare Pehrsson med varorna i sin Volvo Duett. Ibland var beställda varor ersatta med något liknande, vilket inte alltid uppskattades, men efter lite diskuterande kom de överens! För barnen var handlarens besök veckans höjdpunkt då det i regel fanns det något gott i lådan, slickepinne eller tablettask!

Algot Phersson drev affären i Söndraby från 1942 till 1987.

                      Text o foto  Leif Olofsson

Fordon och maskindag på Elfdalen

En kombinerad fordons och maskindag arrangerades i helgen på Elfdalen. Nordskånes Fordonsveteraner, samt maskinentusiasterna Lennart Svensson och Kjell Nilsson stod tillsammans med hembygdsföreningen som arrangör. Normalt är detta uppdelat på två arrangemang, Klippan Classic på våren, samt Maskin & Teknik på hösten, men på grund av pandemireglerna blev det inget under våren varför vi satsade på en gemensam dag i helgen. Intresset från utställare var stort, det var med nöd och näppe ytorna räckte till. Publiken uteblev inte heller, en jämn ström av besökare kom och gick under hela dagen. Vädergudarna var med oss, efter några små regnskurar på morgonen, blev det en vacker sensommardag där utställare och publik sken i kapp med solen.

Många gamla rariteter letade sig till Elfdalen.

DeSoto tillverkades av Chrysler under åren 1928 fram till 1960. De Soto var en spansk upptäcktsresande som fick ge namn åt bilmärket.

Ford Galaxy Skyliner årsmodell 1959. Den här pärlan ägs av två förenings-medlemmar i Klippans hembygd.

”och kromet blänkte i dess nos…”

En favorit i repris! Bo Inge Ljunggren med sitt kraftpaket som han tävlar i traktorpulling med. Bo Inge besökte oss även 2019. Motorn av märket Rolls Royce är en 12 cylindrig flygplansmotor på 37 liter och  3600 hästkrafter. Ett tävlingslopp mäter 100 meter, motorn förbrukar då ca 20 liter bensin. På Elfdalen nöjde man sig med att starta upp och gasa på lite, både ljudnivå och eldslågor från motorn är mäktigt!

Järn & trävaruaffären i Ekeby levererade koks och briketter!

Även gamla fina motorcyklar var representerade… en BSA Sloper på 500 cc från 1931

En riktig trotjänare ”Grållen” eller Ferguson TE20 som är det riktiga namnet. Massey Ferguson tillverkade över en halv miljon exemplar av modellen, i Sverige såldes ca 33 000.

En gammal fin John Deere. John Deere är ett amerikanskt företag som tillverkar jordbruksmaskiner, jordbruksredskap, skogsmaskiner, trädgårdsmaskiner, anläggningsmaskiner och dieselmotorer. Det ingår i Deere & Company. Deere & Company är idag världens största tillverkare av maskiner och redskap för lantbruk, skogsbruk och entreprenad.

En råoljemotor, eller tändkulemotor  är en förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes till att driva bland annat fiskebåtar, sågar, fabriksmaskiner, pumpar, tröskverk och traktorer. Den här motorn underhöll stora delar av utställnings-området med sitt klassiska ”dunk dunk” under dagen.

En lokomobil, ibland ångtraktor, är en flyttbar ångmaskin eller tändkulemotor på hjul, från vilken man tog kraft från svänghjulet, oftast med en planrem. Lokomobilen flyttades mellan arbetsplatserna och rörligheten gjorde den användbar för många arbetsuppgifter, de kunde driva sågar, tröskverk eller pumpar. Här driver den en vedklyv.

Ett mobilt sågverk fanns också på plats.

Föreningens brandutrustning fanns till beskådan. Vi förfogar dels över en brandvagn från 1800- talet som var verksam i Klippan, eller Åby, fram till ca 1925, då den ersattes av brandbilen som syns mitt i bild. Denna bil är också i föreningens ägo. I bakgrunden skymtar en brandbil från Kågeröd.

Från utställningsområdet.

MHF var också representerade. Här kunde man pröva på hur det känns att volta med en bil!

Köket och serveringspersonalen hade en stressig dag! Hamburgare och korv gick åt som smör i solen, men även många kaffegäster köade framför serveringstältet!

Underhållning från scenen var det även på programmet. Här är det ”Mixers” från Ljungbyhed på scenen!

Mats P, Swinging Ingrid & company underhöll också.

Sammantaget blev det en varierande och underhållande dag på Elfdalen, alla var nöjda, både utställare och publik!

Text och foto PO Carlson och Leif Olofsson

En svensk klassiker

Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.

Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad.
 Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest gjordes 30 000 pumpar per år.

Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.

Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad. Ett trevligt och passande inslag i miljön.

Skördefest på Elfdalen!

Så här vacker var vår blomsteräng på Elfdalen vid midsommartid! För att den ska blomstra lika mycket till nästa år behöver den lite hjälp! Då i form av slåtter. Slåtter eller vallskörd görs i avsikt att få foder till nötkreatur, hästar och får, men för en blomsteräng är syftet att årets blommor ska fröa av sig. Slåttern får ligga några veckor innan den räfsas ihop och avlägsnas.

Mona Scott, till vänster tog initiativ till, och organiserade en skördedag, med hjälp av Lena Thomasson. Naturligtvis skulle arbetet utföras med lie. Mona och Lena var så seriösa att man anmälde sig till en kurs i just lie-huggning. Där fick man lära sig hur viktigt det är med en skärpt lie, bara att slipa en lie kräver noggrannhet och tålamod. Mellan 20 och 25 medlemmar i styrelse och ”hjälpa till gruppen” hörsammade Monas inbjudan, alla som ville fick prova på att slå med lie. Dagen till ära letade några fram lite tidsenliga kläder.

När ”lie-kvinnorna” hälsat välkommen och fördelat liarna och anvisat plats tog arbetet fart! Här är det orförande Nils, främst, samt PO som är i farten.

Det var ett mödosamt arbete man hade förr på torpen och gårdarna! Att slå med lie en heldag krävde sin man, eller kvinna! Att gå i träskor måste ha kännts i fötterna! För min egen del räckte det med 5 minuter!

Laila Andersson verkade ha hållit i en lie förut…

…precis som Leif Olofsson. Leif tycke sig vara lite ringrostig, ”det är säkert 30 år sedan jag höll i en lie”!

När man slår gräset ska det lägga sig i en sträng till vänster om huggaren. Detta kallas för ”skår”. Dessa ”skår” räfsades sedan ihop, om det var gräs man slog! Våra ”skår” får nu fröa av sig innan det samlas ihop. Här är PO i huggartagen. Pinnen han har i handen är en liesticka, som man använder för att skärpa eggen på lien.

A och O att slå med lie är att den är riktigt välslipad. Det krävs tålamod och noggranhet att få till eggen riktigt. Det kan ta 2 – 3 timmar vid slipstenen om liebladet är hårt slitet. Sen gäller det att underhålla skäpan med liestickan när man slår. Att dra slipstenen förr i tiden var inte det roligaste heller! ”Sliparen” hade ofta synpunkter, antingen vevade man för sakta eller gick det för fort! Tur att de är motoriserade idag!

När arbetet var över bjöds det på korvgrillning i det vackra vädret! Kerstin och Christer Andersson var grillmästare!

Text och foto PO och hans kamera, samt Leif Olofsson

Musik i Elfdalen…

Andreaskyrkan i Klippan gästade oss på söndagen och underhöll med sång och musik. Vädret var med oss, den senaste tidens tryckande värme gav med sig lite!

Publiken fick höra Karin & Richard sjunga andliga sånger i countrystil, ett uppskattat evenemang.

Ett trevligt inslag, äntligen händer det något! tyckte några ur publiken, syftande till coronarestriktionerna!

Samtidigt hade vi vårt söndagscafé öppet. Tack vare det fina vädret kom det även idag gäster till oss. Släktforskarna fanns på plats för den som är intresserad av att komma i gång med släktforskning.

Fotocollaget som visas varje söndag sammanställs av Leif Olofsson som denna gången tagit fram bilder av Bertil Akka Bengtsson samt sig själv. Här fick han till det med temat… ”säg det i toner” passande till dagens evenemang…

Text och foto PO Carlson