Hans Carlsson

Här sitter Hans Carlsson från torpet Gyllstorp i Axel Blomgrens ateljé. Hans och hans hustru Elsa brukade torpet Gyllstorp som var beläget i norra delen av Bjersgårds ägor gränsande till Ugglarp. Området här uppe benämndes ”Friheten” Hans var född i Gammalstorp i Blekinge, flyttade till Skåne någon gång i mitten av 1880 – talet, först till Barkåkra sedan till Allerum. 1910 flyttade man till det lilla torpet Gyllstorp underlydande Bjersgård. Förutom torpet, körde Hans mjölkskjuts för torparna, till mejeriet i Klippan. Han levererade även ved till husägare i Klippan. Hans och hustrun Elsa tog på äldre dar hand om 5 barnbarn efter att föräldrarna avlidit eller emigrerat till Amerika.

Kanske var det som vedleverantör han fick kontakt med Axel Blomgren. De två hade nog en nära relation, Axel fotograferade en hel del i Gyllstorp,   men många av bilderna finns inte bevarade.  En del kopior återvände till Sverige i samband med att ättlingar var på besök i mitten av 1990-talet. Kopiorna var kort som skickades till barn som utvandrat till Amerika 1913.

Hans och hans vita hingst Munter var ett vanligt inslag i vardagsbilden på sina färder mellan Gyllstorp och Klippan, eller Åby som det hette då. Av Hans klädsel att döma är det vinter, kan han denna dag levererat ved till Axel Blomgren?

Text PO Carlson, foto Axel Blomgren

Månadens bild September

Nu är vällingklockan åter på plats. Efter att Vedbylängan fått ny gavel är den nu upphängd. Vällingklockan var inte endast en fin utsmyckning utan användes för att meddela tider för arbete och måltider. Den började användas redan på medeltiden men blev vanligare först på 1600-talet. Klockorna har olika klang och rytm beroende på olika ringningstekniker. Olika signaler användes för att gårdens folk skulle känna igen den egna vällingklockan då de var ute och arbetade på fälten. Den hade även en viktig funktion vid olyckor och bränder. Man tror att namnet vällingklocka kommer av att det var mest välling och sill som serverades.

På 1900-talet hade de flesta fickur och då hade man inte samma behov längre av vällingklockan.

Vid pennan, Mona Scott.

Foto, Per-Olof Carlson

Handlarelådan

I en tid med pandemi och restriktioner har vi fått ändra våra inköpsrutiner. Smittorisk och riskgrupper har gjort att många ej kunnat göra sina vanliga inköp. Inköpslistor har fyllts digitalt med datorns hjälp, och färdigpackade matkassar blivit hämtade eller hemkörda av affären. Kanske inget nytt under solen, handlarna har levererat hem tider tillbaka. Hemleverans av varor var till stor hjälp för landsbygdens befolkning som i avsaknad av bil och tidsbrist hade svårt komma till affären. I mitt hem skedde näthandeln över Televerkets kopparnät, mitt i veckan lyfte mor luren och slog numret 10549 till Algot Pehrsson i Söndraby. En lång inköpslista lästes upp och i slutet av veckan anlände handlare Pehrsson med varorna i sin Volvo Duett. Ibland var beställda varor ersatta med något liknande, vilket inte alltid uppskattades, men efter lite diskuterande kom de överens! För barnen var handlarens besök veckans höjdpunkt då det i regel fanns det något gott i lådan, slickepinne eller tablettask!

Algot Phersson drev affären i Söndraby från 1942 till 1987.

                      Text o foto  Leif Olofsson

En svensk klassiker

Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.

Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad.
 Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest gjordes 30 000 pumpar per år.

Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.

Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad. Ett trevligt och passande inslag i miljön.

Lantidyll!

Idylliskt och historiskt ! I en härlig lantlig miljö från Skudesvägen vid den gamla skogvaktarbostaden i Bjersgård har mjölkningen påbörjats. Mjölkerskan på sin pall lutar sitt huvud mot kons varma kropp. Drängen väntar på att kannorna kan fyllas upp för vidare transport, kanske till Källans mejeri. I bakgrunden reser sig skorstenarna på Läderfabriken, Bryggeriet, Teglbruket, som försvunnit till förmån för annan verksamhet, bl.a ett rekreationsområde.

Till vänster om trädet skymtar  bebyggelsen vid Egna hem.

Idag har mjölkningsproceduren tagit andra former, nu fylls inga mjölkakannor som körs till mejeriet, de står som prydnader på hemmasnickrade mjölkbord. 

Mjölkerskan har blivit ersatt med maskinell mjölkning. Hästen drar ingen mjölkavagn mer, han för en lugn tillvaro i sin hage, där betraktande mekaniseringen!

En gissning att detta är kvällsmjölkning, såvida inte fotograf Nils Sjövall som tog bilden, var morgonpigg !

Text Leif Olofsson

Välkommen till bords!

Föreningen har erhållit ett möblemang i Karl Johan stil som gåva!

Möblemanget har stått i Ljungbyhed under 50 år, men kommer dessförinnan från släktingar i Halland.

Tidsmässigt torde den vara från tidigt 1900-tal.

Möblemanget har placerats på Muséets övervåning, där vi gjort en del förändringar efter konceptet ”låt tingen tala” som mer lyfter fram föremålen.

Här är bordet dukat för både en soppmåltid samt en eftermiddagskopp!

Banvaktstugan vid Åbygården

Ola Åkesson var den förste som tjänstgjorde som banvakt vid Åbygården. Ett Blomgrenfoto från år 1900

Här på dressinen framför stugan. Hustrun Botilla vid framsidan av huset. På gaveln med sin cykel står sonen Herman August, i slänten sitter dottern Anna Hermina

Järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm invigdes 17 mars 1875. Längs järnvägslinjerna uppfördes så kallade banvaktstugor, där banvakterna bodde. Bostaden var förhållandevis liten. Banvaktens främsta uppgift var att hålla uppsikt över en viss sträcka av en järnvägslinje, samt att leda underhållet av både spår och marken längs spåret. Fanns det bommar kunde banvakthustrun ofta dryga ut familjeinkomsterna som grindvakt. Den förste banvakten vid Åbygården hette Ola Åkesson, innehade tjänsten fram till 1900. Banvaktstugan uppfördes 1874 i samband med järnvägsbygget. Runt år 1900 är stugan, då med tegelfasad, fotograferad av Axel Blomgren. År 1930 är stugan åter fotograferat, men i ny skepnad! Något har hänt under denna tidsperiod, har den eldhärjats och sedan återuppbyggts? Mellan 1929 och 1931 utfördes ett större väg och brobygge i området. Dels reparation och förbättring av den gamla 1700 – tals bron över Rönneå, samt en planskild korsning, genom en viadukt under järnvägen.

Siste banvakten Ernst Valfrid Johansson som innehaft tjänsten sen 1920 tjänstgjorde fram till 1949, då banvaktssystemet avvecklades.

Måndagen den 20 april 1966 gick banvaktsstugan bokstavligen upp i rök. Om den stått obebodd sen Ernst Johansson flyttade ut, omkring 1950 är obekant, Men då, 1966 står husen i vägen för ett vägarbete med landsvägsviadukten. Det blev ett ”hett” övningsobjekt för Klippans brandkår som denna måndagskväll eldade upp banvaktstugan.

Fler bilder på  banvaktstugan finns att se på hemsidan Klippans hembygdsförening, sök på ”Utforska platsen”  Banvaktstugan Åbygården

Med Klippan i fokus

Mats Pettersson, föreningens Bygdebandsredaktör, har utkommit med en ny bok,
”Med Klippan i fokus”

Boken bygger på fyra lokala fotografers dokumentationer mellan 1900 till 1980.

Fotograferna är Axel Blomgren, Bertil ”Akka” Bengtsson, Egon Rangbo samt Bo Widberg.

Text och foto PO.

Boksläpp

Föreningens medlem Mats Pettersson har många strängar på sin lyra. Mats med sitt stora musikintresse har berikat musiklivet i Klippan under många år, genom flera musikband, Dålkenihåsan är ett av dem.

Om musiken i Klippan har han även skrivit böcker, samt även varit delaktig och drivande i musikutställning om Klippanpopen. För sitt genuina intresse och arbete för musiklivet i Klippan fick han Kulturpriset i Klippans kommun 2018.

Mats är även redaktör för hembygdsföreningens medlemstidning Bygdebladet som utkommer två gånger om året.

Nu har Mats genom ett av sina andra stora intresse,  foton och ”svunna” tider i Klippan utkommit med en bok ”På Klippans gator”- en berättelse i bilder. Det är framförallt tre lokala fotografer i Klippan som bidrar med foton, Axel Blomgren, Egon Rangbo och Bertil ”Akka” Bengtsson. För den som är intresserad av hur gatubilden i Klippan förändrats under cirka 100 år är boken ett måste! Boken finns att köpa på Klippans bokhandel.

Akkas fotoarkiv finns i föreningens ägo, Mats och Leif Olofsson scannar av detta arkiv, syftet är att så småningom arrangera bildvisning, för att identifiera  ej kända människor och miljöer.

Text och foto PO Carlson

Mjölkbordet

Mjölkbordets historia började för cirka 100 år sedan. Tidigare hade bonden eller torparen, själv levererat mjölken till mejeriet, men sedan 1920-talet organiserades mjölkhämtningen av mjölkcentraler, som med lastbil hämtade mjölkkrukorna, eller kannorna. Det ålades mjölkbönderna att bygga mjölkbord vid landsvägen, för att möjliggöra lastning av mjölkkannorna, på samma höjd som lastbilsflaket. Ofta delade man bord med sina grannar eftersom mjölkbilen inte körde fram till gårdarna, utan höll sig till de lite större vägarna.

1950 fanns omkring 100 000 hemmabyggda mjölkbord i Sverige. Borden byggdes först i trä eller sten, sedan kom mer moderna material som järn och betong.  1953 uppmanade Mjölkcentralen sina medlemmar att bygga mjölkbord efter särskilda typritningar, men det slog aldrig igenom. På mjölkbordet fanns det i regel en trälåda, en så kallad smörlåda. I den levererades smör och ost i retur från mejeriet.

Ett eget minne från början av 1960-talet var när man kunde beställa filmjölk, som levererades i Tetra Pak. Filbunke gjorde man själv i vanliga fall, men filmjölk i Tetran var något extra. Beställningarna gjorde man via en beställningslapp som lades i ”smörlådan”

Förutom att vara en del i transporten var mjölkbordet en mötesplats. Här träffade man grannen, utbytte tankar och idéer. Ibland hade man bestämt träff med sin älskade vid mjölkbordet.

Från slutet av 1970-talet upphörde den dagliga hämtningen av mjölk, mejerierna övergick till hämtning med tankbil, mjölkbordens roll var överspelad. Mjölkbönderna installerade kyltankar, vilket gjorde att mjölken hämtades varannan dag i stället.

Var mjölkbordet var placerat på Elfdalen är ovisst, vi valde att placera ”vårt” mjölkbord vid gaveln på stallet. Lite nostalgi och ett trevligt inslag, vi kan visa barn och ungdomar som inte upplevt det i verkligheten.

Ni som besöker oss på Elfdalen, kan om ni letar upp mjölkbordet, via en mobiltelefon och en QR-kod ta del av en trevlig kortfilm producerad av medlemmar i Klippans hembygdsförening, Filmen heter ”Mamma Mu, då och nu”

Text och foto PO Carlson

”Nisse och Sickan”

                                                 ”Vi har en plan”

Vid invigningen av Leaderprojektet Träffpunkt Elfdalen valde vi funktionärer att klä upp oss, i lite olika omfattning, med huvudbonader och kläder från olika tidsepoker ur våra samlingar. Många gillanden och uppskattningar från publiken mottogs för detta trevliga inslag.

Månadens bild

Vid årets Maskin&Teknik fick vi besök av ett verkligt kraftpaket. Ett ekipage som tävlar i sporten traktorpulling, där man drar en släde som hela tiden belastas.

Motorn av märket Rolls Royce är en 12 cylindrig flygplansmotor på 37 liter och  3600 hästkrafter. Ett tävlingslopp mäter 100 meter, motorn förbrukar då ca 20 liter bensin. På Elfdalen nöjde man sig med att starta upp och gasa på lite, både ljudnivå och eldslågor från motorn var mäktigt!

Här sitter ägaren och föraren Bo Inge Ljunggren.  Bo Inge vann SM-serien  år 2016 i klassen Modifierat 4 500 kilo. Roligt att vi får sådant besök på Elfdalen.

Enligt Lennart Svensson från arrangörerna har traktorpulling sitt ursprung från då man tävlade med hästdragna slädar som belastades med personer som hoppade på släden efterhand.

 

Nostalgi på Elfdalen

En dag bara stod dom här, skönheter från 1950-talet. Tre Cadillacer bland annat. Den blå är en Cadillac Serie 62 av årsmodell 1959, en verkligt välskött bil. Den är i det närmaste identisk med en modell som heter Cadillac De Ville.

En förening i Åstorp som var ute på cruising  med funktionshindrade valde att landa till på Elfdalen för lite lek och fika!

Välkomna åter!

Klippans kulturpristagare 2018

Kulturpriset 2018 går till Mats Pettersson – en av förgrundsgestalterna inom Klippanpopen och bland mycket annat en drivande kraft i att lyfta Klippans lokala historia.

Mats innehar en styrelseplats i Klippans hembygdsförening, men jobbar även med föreningens fotoarkiv. Mats är även redaktör för föreningens medlemstidning Bygdebladet.

Stort grattis till Mats!

Vikingaskeppet

Den 2 maj anlände vikingarna till Elfdalen. Skeppsbyggaren Leonard Anton med ännu ett av sina fantastiska alster. Skeppet ingår som en installation i hindertbanan för barn, som i sin tur ingår i vårt leaderprojekt Träffpunkt Elfdalen.

 

”Hembygdsgrön”

En sann hembygdsvän!

För ett par år sedan byggde vi oss ett lotteristånd. När det skulle färgsättas kom frågan upp i vilken kulör det skulle målas. Ta en hembygdsgrön var ett förslag! Uttrycket har skämtsamt  använts i olika sammanhang. Göran Van Speijk behövde rustas upp sin ”arbetsbil” lite, då var det helt naturligt att välja hembygdsgrönt

 

 

Ett industriminne

En industriepok i Klippan vi vill minnas!

Bröderna Ottosson tillverkade under många år traktorhyttar, men även till andra maskiner av olika slag. Eiker B 31 lastmaskin tillverkad av Maskinfabriken Eiker i Lund på Volvo T 31-traktor 1952.

Endast 2 st tillverkades. En av dessa lastare finns hos traktorsamlare i Österbymo vid Tranås.