Målningsarbete på Elfdalen

Årets målningsobjekt i hembygdsbyn är Vedbylängan. Den gamla längan har törstat efter färg i flera år, men i år var det tid! Av ekonomiska skäl valde vi att tillfråga medlemmarna i ”hjälpa till gruppen”. Göran Speijk som är husansvarig ställde frågan och fick ett stort gensvar. Ett femtontal medlemmar ställde upp, och bidrog till längans förskönande, med utbyte av virkesdelar, tvättning, skrapning och målning! Tidigare i sommar behandlades gaveln i ”båleteknik” som renoverades i fjol höst. Denna ströks med Roslagsmahogny, en blandning av trätjära, linolja och terpentin! Även ”vällingklockan” har kommit på plats och fått ett nytt litet tak över sig! Några medlemmar svarade för en viktig del i sådana här sammanhang, fika till alla!

Göran Speijk och Anders Andersson bytte några gistna trädelar.

Kent Danielsson kittar och målar fönster medan hustrun Bisse och Mona Scott tar sig an den stora porten!

Norrgaveln var hårt sliten, men det rådde Bodil Andersson, Leif Olofsson samt Göran Liljekvist bot på!

Södergaveln med ”vällingklockan”

Så här blev resultatet! nederdelen på södersidan i sin gyllenbruna kulör sticker ut lite! Men vi vill visa lite hur den här gamla byggnadstekniken ser ut, utan Falu rödfärg. Båletekniken eller skiftesverk som är det rätta namnet, har rötter i yngre järnåldern, är alltså äldre än timmerkonstruktionen. Väggen ska betraktas som ett utställningsobjekt!

Här är hela härliga målargänget

Fikapaus i solskenet! Den sociala samvaron är värdefull, att prata och skratta och må gott! Stort tack till alla som ställde upp!

Text och foto PO Carlson och Göran Speijk

Handlarelådan

I en tid med pandemi och restriktioner har vi fått ändra våra inköpsrutiner. Smittorisk och riskgrupper har gjort att många ej kunnat göra sina vanliga inköp. Inköpslistor har fyllts digitalt med datorns hjälp, och färdigpackade matkassar blivit hämtade eller hemkörda av affären. Kanske inget nytt under solen, handlarna har levererat hem tider tillbaka. Hemleverans av varor var till stor hjälp för landsbygdens befolkning som i avsaknad av bil och tidsbrist hade svårt komma till affären. I mitt hem skedde näthandeln över Televerkets kopparnät, mitt i veckan lyfte mor luren och slog numret 10549 till Algot Pehrsson i Söndraby. En lång inköpslista lästes upp och i slutet av veckan anlände handlare Pehrsson med varorna i sin Volvo Duett. Ibland var beställda varor ersatta med något liknande, vilket inte alltid uppskattades, men efter lite diskuterande kom de överens! För barnen var handlarens besök veckans höjdpunkt då det i regel fanns det något gott i lådan, slickepinne eller tablettask!

Algot Phersson drev affären i Söndraby från 1942 till 1987.

                      Text o foto  Leif Olofsson

Fordon och maskindag på Elfdalen

En kombinerad fordons och maskindag arrangerades i helgen på Elfdalen. Nordskånes Fordonsveteraner, samt maskinentusiasterna Lennart Svensson och Kjell Nilsson stod tillsammans med hembygdsföreningen som arrangör. Normalt är detta uppdelat på två arrangemang, Klippan Classic på våren, samt Maskin & Teknik på hösten, men på grund av pandemireglerna blev det inget under våren varför vi satsade på en gemensam dag i helgen. Intresset från utställare var stort, det var med nöd och näppe ytorna räckte till. Publiken uteblev inte heller, en jämn ström av besökare kom och gick under hela dagen. Vädergudarna var med oss, efter några små regnskurar på morgonen, blev det en vacker sensommardag där utställare och publik sken i kapp med solen.

Många gamla rariteter letade sig till Elfdalen.

DeSoto tillverkades av Chrysler under åren 1928 fram till 1960. De Soto var en spansk upptäcktsresande som fick ge namn åt bilmärket.

Ford Galaxy Skyliner årsmodell 1959. Den här pärlan ägs av två förenings-medlemmar i Klippans hembygd.

”och kromet blänkte i dess nos…”

En favorit i repris! Bo Inge Ljunggren med sitt kraftpaket som han tävlar i traktorpulling med. Bo Inge besökte oss även 2019. Motorn av märket Rolls Royce är en 12 cylindrig flygplansmotor på 37 liter och  3600 hästkrafter. Ett tävlingslopp mäter 100 meter, motorn förbrukar då ca 20 liter bensin. På Elfdalen nöjde man sig med att starta upp och gasa på lite, både ljudnivå och eldslågor från motorn är mäktigt!

Järn & trävaruaffären i Ekeby levererade koks och briketter!

Även gamla fina motorcyklar var representerade… en BSA Sloper på 500 cc från 1931

En riktig trotjänare ”Grållen” eller Ferguson TE20 som är det riktiga namnet. Massey Ferguson tillverkade över en halv miljon exemplar av modellen, i Sverige såldes ca 33 000.

En gammal fin John Deere. John Deere är ett amerikanskt företag som tillverkar jordbruksmaskiner, jordbruksredskap, skogsmaskiner, trädgårdsmaskiner, anläggningsmaskiner och dieselmotorer. Det ingår i Deere & Company. Deere & Company är idag världens största tillverkare av maskiner och redskap för lantbruk, skogsbruk och entreprenad.

En råoljemotor, eller tändkulemotor  är en förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes till att driva bland annat fiskebåtar, sågar, fabriksmaskiner, pumpar, tröskverk och traktorer. Den här motorn underhöll stora delar av utställnings-området med sitt klassiska ”dunk dunk” under dagen.

En lokomobil, ibland ångtraktor, är en flyttbar ångmaskin eller tändkulemotor på hjul, från vilken man tog kraft från svänghjulet, oftast med en planrem. Lokomobilen flyttades mellan arbetsplatserna och rörligheten gjorde den användbar för många arbetsuppgifter, de kunde driva sågar, tröskverk eller pumpar. Här driver den en vedklyv.

Ett mobilt sågverk fanns också på plats.

Föreningens brandutrustning fanns till beskådan. Vi förfogar dels över en brandvagn från 1800- talet som var verksam i Klippan, eller Åby, fram till ca 1925, då den ersattes av brandbilen som syns mitt i bild. Denna bil är också i föreningens ägo. I bakgrunden skymtar en brandbil från Kågeröd.

Från utställningsområdet.

MHF var också representerade. Här kunde man pröva på hur det känns att volta med en bil!

Köket och serveringspersonalen hade en stressig dag! Hamburgare och korv gick åt som smör i solen, men även många kaffegäster köade framför serveringstältet!

Underhållning från scenen var det även på programmet. Här är det ”Mixers” från Ljungbyhed på scenen!

Mats P, Swinging Ingrid & company underhöll också.

Sammantaget blev det en varierande och underhållande dag på Elfdalen, alla var nöjda, både utställare och publik!

Text och foto PO Carlson och Leif Olofsson

En svensk klassiker

Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.

Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad.
 Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest gjordes 30 000 pumpar per år.

Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.

Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad. Ett trevligt och passande inslag i miljön.

Skördefest på Elfdalen!

Så här vacker var vår blomsteräng på Elfdalen vid midsommartid! För att den ska blomstra lika mycket till nästa år behöver den lite hjälp! Då i form av slåtter. Slåtter eller vallskörd görs i avsikt att få foder till nötkreatur, hästar och får, men för en blomsteräng är syftet att årets blommor ska fröa av sig. Slåttern får ligga några veckor innan den räfsas ihop och avlägsnas.

Mona Scott, till vänster tog initiativ till, och organiserade en skördedag, med hjälp av Lena Thomasson. Naturligtvis skulle arbetet utföras med lie. Mona och Lena var så seriösa att man anmälde sig till en kurs i just lie-huggning. Där fick man lära sig hur viktigt det är med en skärpt lie, bara att slipa en lie kräver noggrannhet och tålamod. Mellan 20 och 25 medlemmar i styrelse och ”hjälpa till gruppen” hörsammade Monas inbjudan, alla som ville fick prova på att slå med lie. Dagen till ära letade några fram lite tidsenliga kläder.

När ”lie-kvinnorna” hälsat välkommen och fördelat liarna och anvisat plats tog arbetet fart! Här är det orförande Nils, främst, samt PO som är i farten.

Det var ett mödosamt arbete man hade förr på torpen och gårdarna! Att slå med lie en heldag krävde sin man, eller kvinna! Att gå i träskor måste ha kännts i fötterna! För min egen del räckte det med 5 minuter!

Laila Andersson verkade ha hållit i en lie förut…

…precis som Leif Olofsson. Leif tycke sig vara lite ringrostig, ”det är säkert 30 år sedan jag höll i en lie”!

När man slår gräset ska det lägga sig i en sträng till vänster om huggaren. Detta kallas för ”skår”. Dessa ”skår” räfsades sedan ihop, om det var gräs man slog! Våra ”skår” får nu fröa av sig innan det samlas ihop. Här är PO i huggartagen. Pinnen han har i handen är en liesticka, som man använder för att skärpa eggen på lien.

A och O att slå med lie är att den är riktigt välslipad. Det krävs tålamod och noggranhet att få till eggen riktigt. Det kan ta 2 – 3 timmar vid slipstenen om liebladet är hårt slitet. Sen gäller det att underhålla skäpan med liestickan när man slår. Att dra slipstenen förr i tiden var inte det roligaste heller! ”Sliparen” hade ofta synpunkter, antingen vevade man för sakta eller gick det för fort! Tur att de är motoriserade idag!

När arbetet var över bjöds det på korvgrillning i det vackra vädret! Kerstin och Christer Andersson var grillmästare!

Text och foto PO och hans kamera, samt Leif Olofsson