Den gamla stallen från Johanneshus vid Norrtofta har fått liv genom lite boskap.
Siluetter av en häst, kor, kalv, grisar och får huserar numera i bås, stior och kättar.
Stallen ska vi förevisa för yngre skolklasser på besök, så man kan få en bild av hur det såg ut i torpen och gårdarna förr i tiden.
De som står för inredningen och djurhållning i stallen är Göran Liljekvist och Anders Andersson.
Göran har sågat ut siluetter av djuren, målat dem, och sett till att de hamnat på rätt plats. Anders har stått för inredningsdetaljer och att seldonen blivit underhållna.
”Mjölkrummet” vid sidan av stallen, i logen, har vi flyttat från Vedbylängan. Här har Anders iordningställt mjölkutrustning och andra detaljer som användes i mjölkhanteringen. Här kan man bland annat se en separator och utrustning som användes för mjölkprover som skickades till mejeriet. Anders har mycket kunskaper att förmedla från sitt liv som lantbrukare.
Mittemot har Göran Liljekvist inrett en liten smedja. En del av föremålen har också flyttats från Vedbylängans övervåning.
Göran har även ställt iordning ässjan som användes för att hetta upp järnföremål som skulle smidas. Tyvärr saknas några detaljer.
För några år sedan sprutades stallen mot trämask, den strimmiga trägnagaren, sen har väggarna kalkats för att få lite ”stallmiljö”. Längst bak ser man hästen.Två raser av kor finns numera i stallen, Svensk låglandsboskap, SLB (svart/vit) Svensk rödbrokig boskap, SRB (röd/vit)Till vänster Anders Andersson och Göran Liljekvist med korna. ”Tocken” sitter i fönstret.Mjölkpallen var ett måste i stallen då man mjölkade för hand.
Några detaljer som var självklara i stallarna var bland annat foderlådan med spannmålsfoder till djuren, som Göran snickrat ihop. Lägg märke till ”skoffan” ovanpå. Lådan under fönstret, med veven på är en betkvarn…
Betkvarn eller rotfruktskvarn. Med denna malde man bland annat betor till djuren. Den här kvarnen är i gott skick. Den benämns ”Knack II” gjord i plåt och trä, tillverkad vid C Pålssons snickeriverkstad i Lilla Harrie
Seldonen har Anders lagt ner jobb på för att få remmarna mjuka!
På andra sidan väggen ute i logen finns en utställning om mjölkhanteringen.
Här finns gamla föremål samt lite bilder och historia!Mittemot ”mjölkrummet” har Göran inrett en liten smedja där vi samlat föremål förknippade till ämnet. Här finns det olika smidesverktyg som anvndes då man bearbetade järnföremål. Göran har till och med sett till att det finns glöder i ässjan. Ässjan användes till att hetta upp järnet med, för att få bra med värme fanns det en fottrampad fläktanordning som blåste luft under stenkolsbädden.Ett måste i smedjan är ett städ som användes vid utformning av föremålen.
Ett rejält gammalt skruvstäd finns naturligtvis också i smedjan! Detta städet förankras till och med i golvet genom ett ”spjut”
Mats Pettersson, föreningens Bygdebladsredaktör utgav 2019 boken ”På Klippans gator”.
Nu finns en uppföljare med titeln ”Med Klippan i fokus”. I den nya boken är fotona indelade i ämnen, som tillsammans med texterna ger en bild av Klippans historia.
Fotograferna är Axel Blomgren, Bertil ”Akka” Bengtsson, Egon Rangbo och Bo Widberg, alla lokala fotografer som verkat i Klippan. Tidsspannet omfattar 1900-1980.
Bland ämnena som Mats valt ut, får vi ta del av Klippans historia, livet på gator och torg, handel, industrier i Klippan, från åker och äng men även återblickar på musiklivet i bygden.
Boken finns att köpa i Klippans bokhandel.
Mats Pettersson med ”Med Klippan i fokus”
Här kommer en
Här kommer ett urval av Mats bilder från boken , fördelat på olika ämnen.
Men ni som naturligtvis köper boken , om ni inte redan har gjort det, kommer att få ta del av ytterligare ca 280 sidor!
Tack vare en riktigt generös gåva från ett medlemspar har vi kunnat genomföra en efterlängtad köksrenovering i Muséet.
Köket använder vi vid alla våra evenemang och tillställningar, var riktigt nedslitet. Dessutom har vi även uthyrningsverksamhet, så nu får hyresgästerna också ta del av ett nytt fräscht kök.
Men det är inte bara att montera ett nytt kök. Framför allt golvet var ojämnt och lutande, de gamla vackra golvplanken var delvis ersatta med nyare golvspont, så här valde vi att lägga en ny matta på det upprätade underlaget.
En golvmatta blir dessutom lättare att hålla ren ur hygiensynpunkt.
Även väggarna fick i viss mån rivas och rätas upp, både för skåpmontage och ny eldragning.
All elektricitet har dragit om för att motsvara dagsbehovet. Ny takbelysning, i ledform, ger ett riktigt bra ljus i köket, och smälter bra in i det gamla taket.
Även valet av skåpluckorna, både färg och design, smälter väl in i den för övrigt gamla miljön.
Här möts gammalt och nytt på ett behagligt sätt.
Roland Långberg i färd med utrivningen av det gamla köket som gjort sitt.I princip all inredning åkte ut, förutom två nyare högskåp som nu får flytta ut i hallen och bli städ och förrådsutrymme.Väggen in mot ”salen” fick göras om, den var i så dålig beskaffenhet att det inte gått att montera nya skåp.Vissa delar av ytbeklädnaden revs för ny elinstallation.När väl alla installationer och gipsskivor var på plats satte Kent Danielsson igång med målningsarbetet. ”Kökspersonalen” var delaktiga i planeringen och färgsättningen av köket och valde en behaglig grön färg på väggarna.I ”salen” brevid hade Göran Speijk och Roland Långberg ”tomteverkstad” och monterade skåpstommarna från IKEA.När den nya golvbeläggningen var på plats levererade tomteverkstaden. Här har det hopat sig. Roland fick jobba hemifrån under ett antal dagar, tills han fick ett negativt svar på sin coronatest.Här är montaget påbörjat!Passande bänkskivor av stavlimmad ek passar bra till den grå inredningen som går i lite gammaldags stil.Sen är det dags att montera kakel! Detta kan Göran Liljekvist! Här är han dock igång med momentet efter… mjukfogning!
Knoppar och handtag… nu börjar köket ta form!
Nästa steg var elinstallationen. Här är Kenneth Ragnarsson i färd med att installera vägguttagen till kaffeapparaterna. Kenneth har även tagit fram takbelysningen som blev en fullträff! Tunna plafonder med ledljus ger ett fantastiskt bra ljus i köket! Dessutom utan synligt kablage.Sidan mot ytterväggen! Det som saknas är handtagen på lådfronterna. Bristvara i corona-tider. Här ser man också en av takplafonderna som avger det behagliga ljuset!
Skåpet på gaveln kräver en egen historia. Det var placerat i Össjö krog, men flyttades till Muséet för några år sedan och har inrymt kaffeserviser, ska så göra i fortsättningen också.
Men skåpet är lite speciellt. Fronten och dörren är tillverkat i massiv ek och är av gammalt datum. Kanske har det varit ett skåp från början, eller har fronten och dörren utgjort en del av ett inbyggnadsskåp i någon vägg. Nu finns det flera tidsepoker representerade i skåpet. Sidorna består av råspånt, (takbrädor) bakstycket av plywood, samt överdelen av 22mm spånskiva. Hyllorna i skåpet är av furuskivor. Nu pratar vi ”hemmabygge” En ny skiva har monterades ovanpå spånskivan på överdelen. Gavlarna var omålade, men vi valde att betsa i samma kulör som fronten. Därefter behandlades hela skåpet med lack.
Anita Thulin sätter färg på köksskåpet!Här ser vi sidan mot salen!GOD JUL!
I stort sett har alla aktiviteter under året, på grund av pandemin varit inställda, med undantag av söndagsöppet under sommarmånaderna.
Men det har arbetats på många fronter med underhåll och skötsel av hus och trädgård och föremål.
Målningsarbetena på tre av husen klarades av under sommaren med hjälp av ihärdiga medlemmar.
Gaveln på Vedbylängan var i stort behov av renovering, ett arbete som vi delvis köpt in. Nederdelen är utförd i skiftesverk, eller som vi ofta säger, båleteknik, något som vi inte har tillräcklig kunskap om, och framför allt materialet som man inte kan inhandla i trävaruhandeln.
Detta är gammalt hantverk som Timmer&Tak i Örkelljunga behärskar. Nils Nilsson och hans medarbetare har utfört ett gediget arbete med hela gaveln.
En detalj på gavelspetsen som ingen sett tidigare var att klädselbrädorna var uppskjutna i spår på yttersta takstolen.
Rivningsarbetena stod vi själva för, samt en del underarbete och isolering av gavelspetsen, skomakeriet ligger innanför, för eventuella framtida behov.
I samband med bytet av bålevirket var vi tvungna att riva ut de gamla toaletterna för att komma åt.
Nu återställer vi utrymmet igen, men nu som förråd till trädgårdsavdelningen och hustomtarna.
Isolering och skivor på väggarna gör att vi kan ha underhållsvärme i utrymmet, för förvaring av bland annat färg. All el har bytts ut och förbättrats. En ny ytterdörr, ombyggd till lite gammaldags stil har satts in på gaveln.
Återstår vällingklockan som kommer på plats under våren.
Skiftesverk eller ”Båleteknik”
Skiftesverk är en gammal väggkonstuktion med rötter i yngre järnåldern. Det är alltså ett äldre sätt än timmerkonstruktionen och hade sin utbredning i södra delarna av Skandinavien där tillgången på ek och bok var riklig.
Byggnaden fick en bärande stomkonstruktion där de liggande plankorna som även kallas ”bålor” eller ”bulor” placeras i inhuggna spår i det bärande virket, de så kallade ”ständarna”.
Precis som med timmerhusets stockar, tätar plankorna sig själv genom sin egen tyngd.
Skiftesverket var mer virkesbesparande än timmerkonstruktionen
Rivningsarbetena stod vi själva för, här har gavelspetsen och vindskivorna plockats nedLite isolering i väggarna till skomakeriet på övervåningen, samt en skyddande vinddukNär rivningsarbetena var avklarade tog Nisse Nilsson och hans medarbetare överEn syll eller ett bottenträ yxas till. Allt virke på nederdelen av gaveln består av ek.Trevligt att ett gammalt hantverk lockar yngre generationer, bådar gott för framtidenDe liggande planken som även kallas ”bålor” eller ”bulor” är alla unika, det vill säga att ingen är den andra lik. De kan vara konformade, till och med böjd form efter hur trädet sett ut. Alla bålorna märks upp, naturligtvis med romerska siffror. Detta är den fjärde bålan nedifrån räknat, i det andra facket från vänster räknat.
Att man märkte upp så, bottnar i att man tillverkade först, kanske på en annan plats, för att sen uppföra byggnaden på sin plats.
Nisse utför en lagning i den gamla hörnstolpen som var för bra att byta ut. Det är imponerande hur hållbart det gamla ekvirket är. Vedbylängan är från 1814, alltså drygt 200 år gammal. Av storleken att döma på några av de gamla planken, var träden kanske uppemot 200 år när de sågades upp. Gaveln på Vedbylängan ligger i söder, den är därför ganska utsatt för väder och vind.Även gavelspetsen och vindskivor byttes ut. Materialet till detta levererade Timmer&Tak. Rejält virke från eget sågverk, naturligt torkat, borgar för lång hållbarhet.Så här blev resultatet.Ett gediget gammalt hantverk i nytappning. Det nya skiftesverket tänker vi inte rödfärga. Vi tänker oss att gaveln får utgöra ett visningsobjekt om denna urgamla byggnadsteknik. Från begynnelsen användes ingen färg, ytorna var obehandlade. Med tiden kom man på att skydda virket med tjära, sen kom rödfärgen in i bilden.
Numera finns det en träolja som benämns Roslagsmahogny, lika delar äkta trätjära, terpentin och linolja som man behandlar ekvirket med. Detta avser vi behandla den nya väggen med.
När väl den utvändiga ställningen var borta påbörjades återställningen av förrådsutrymmet. Här började vi om på ruta ett, med att regla upp och isolera väggarna.
Här är Roland Långberg igång med att skruva de nya skivorna.
Göran van Speijk mäter och sågar till.Hyllsystem på gång!Trädgårdsavdelningen har redan flyttat in!GOD JUL!
