Gåsskötsel har länge förekommit i vårt land, både i syd- och mellansverige. Linné berättar i sin skånska resa 1749 ” Gäss såges i en otrolig myckenhet på dessa slätter, där var inhyses gumma även har sina gäss, och är det allmänt att gässen trivas bättre på slätten än i skogglänta orter”
Fruemöllan med sina gröna fält sluttande ner mot Klövabäckens dalgång, tycks vara en idealisk plats för gåsuppfödning. Här har lantbrukare Gunnar Johansson sin gåsuppfödning, ett hundratals gäss skockas runt mathon när Gunnar nalkas med sin spann. Ovetande om att deras liv hänger på en skör tråd inför den stundande Mårtenhelgen.
Denna helg som enligt sägen hänger samman med att Martin av Tours år 370 valdes till biskop. Martin blev så förskräckt över denna upphöjelse att han gömde sig i en gåsastia. Dock uppskattade inte gässen Martins närvaro, utan var ofina nog att med ett högljutt kacklande avslöja hans gömställe. Martin blev lite sur på gässen för deras avslöjande och han bestämde sig för att man årligen skulle slakta och äta gås, Martin till ära, alla gäss till straff!
Gåsen är som fetast i november och årets vinskörd färdigjäst vid denna tidpunkt, så det firades rejält bl.a. i Frankrike. Seden med att äta gås spred sig och kan ha kommit till Sverige med kringvandrande hantverkare som gjorde sin gesällvandring. I Norden har man firat Mårtengås sedan medeltiden, men det var först på 1800-talet det blev vanligt att äta gås i Skåne. Att äta gås vid Mårten är alltså inte en skånsk sed från början. Numera njuter vi alla lite till mans av gås och alla större restauranger med självaktning har en gåsmiddag på menyn kring Mårten.
