I ett varmt och soligt sommarväder firades midsommar på Elfdalen! Många besökare, uppskattningsvis upp emot 500 personer, infann sig för att deltaga i ”maja” midsommarstången och deltaga in dansen. Radarparet Bernhard och Eva stod för underhållning och danslekar.
En del av gästerna hade med sig blomster att binda in i midsommarstången
Värmen och solen gjorde att de flesta besökarna höll sig i skuggan av träden vid Ryggåsstugan!
Bernhard och Eva stod för underhållning och danslekar!
Här har dansen kommit igång!
En ”fiskedamm” lockade till sig många av de yngre besökarna, alla fick napp!
Bisse med personal hade fullt upp i fikatältet!
Text PO Carlson, foto PO Carlson och Nils Andersson
Efter ett ängsseminarium i våras togs ett beslut att även anordna en slåtterkurs. Initiativ till detta togs av föreningsmedlemmarna Mona Scott och Lena Thomasson. Den 12 juni fick vi så besök av kunniga på området att hantera en lie. Skånes hembygdsförbund genom ordförande Sven Jense’n stod som arrangör. Med som sakkunniga var också Ingvar Nilsson och John Forsberg från Göinge Slåttersällskap.
Först fick deltagarna en grundlig lektion om lieskären. Ett lieskär är inte bara en pressad plåtbit, jo det finns, men då kallas det knacklie. En knacklie går inte att slipa traditionellt på en slipsten. I stället använder man ett städ och en kulhammare och knackar fram skärpan. Ett traditionellt lieskär smids fram, man till och med smidde in hårdare stål i bladet för att hålla bättre skärpa. De allra flesta lieskär har en stämpel som talar om vilket bruk som tillverkat den, så även bysmederna gjorde detta. A och O är att ha lien vass för att den ska fungera väl. Vi fick lektion i att slipa en lie, vilket inte är gjort i en handvändning. En dåligt slipad lie kan ta timmar i anspråk att få rätt vinkel och skärpa på.
Från vänster Ingvar Nilsson, John Forsberg förevisade olika sorters lieblad för Leif Thulin.
Ingvar lärde ut detaljer och olika vinklingar på liebladen.
Så var det dags för slipning av bladen. Ett tålamodsprövande arbete, med dagens motordrivna slipstenar är det dock lite lättare, att stå och ”dra” slipstenen förr var inget roligt arbete! Ett lieblad slipas bara på en sida, ovansidan, sen tar man bort ”skägget” med en brynsten på undersidan!
Sen var det tid att lära sig och slå med lien, ingen lätt uppgift det heller! Lien ska inte lämna marken när man slår, man ska inte ha för brett arbetsfält och vara avslappnad i arbetet! Inte så lätt för den som ”fuskat” i att slå med lie innan man fått ordentliga kunskaper i ämnet!
Mona Scott och Birgit Björk instrueras av Ingvar Nilsson
En välförtjänt korv och fikapaus kändes riktigt bra!
Stort tack till Sven, Ingvar och John för en lärorik dag i lien tecken!
Traditionellt nationaldagsfirande arrangerades på Elfdalen den 6 juni. Arrangemanget genomfördes tillsammans med Klippans kommun. Regnet hängde i luften mest hela dagen, det såg inte bra ut för ett friluftsarrangemang. Men en timme före start försvann regnmolnen, besökarna började strömma till. Fanparad, tal, prisutdelningar, kommunens kulturpris, föreningsledarpris och nytänkarpris, sång och musik, nya medborgare, flaggutdelning med mera, uppvisning av folkdansarna och unga gymnaster stod på programmet.
Från inmarschen.
Parad för fanan med Stig Rosenkvist från scoutkåren.
Musikkåren tog sig under tak… för säkerhets skull!
Högtidstalet hölls av Tomas Wassenius från Svenska kyrkan.
Kommunens kulturpris, föreningsledarpris och nytänkarpris delades ut av Mikael Nemeti.
Unga Klippangymnaster visade upp sina färdigheter…
…likaså folkdansarna!
Dagen till ära bjöd Klippans kommun alla besökare på fika, med påföljd att serveringspersonalen hade mycket att stå i!
Ett sällskap med bilentusiaster landade till på Träffpunkt Elfdalen, eftermiddagen Annandag påsk. Man hade startat från Billesholm, avverkat en runda i trakterna och stannade till i Elfdalen för att avnjuta en fika i det vackra vårvädret!
Soldattorpet på Elfdalen har anor från slutet av 1700 -talet. Den är uppförd i skiftesverk (bålebyggnad) Det var ursprungligen beläget på Söderåsen i Skåningstorp i V. Sönnarslöv socken. Torpet stod öde till 1912, då det revs och flyttades. 1934 inköptes huset av Klippans Hembygdsförening och återuppfördes i Klöva Hallar. Säljaren var änkan Lövenborg priset var 70: kr. Det har inte bekräftats att soldattorpet har bebotts av en soldat under dennes soldattid, men har i varje fall bebotts av en före detta soldat.
Dörren till det lilla torpet var gisten och hårt sliten. Dörren har ”lappats” och lagats vid några tillfällen senaste åren. Men efter ett missat inbrottsförsök, såg vi oss nödgade att byta ut den. Medlemmen Göran Liljekvist tog sig an projektet och tillverkade själv en ytterdörr i samma modell som den gamla. Gångjärnen var delvis hårt angripna av rost, men Göran fick tillverkat nya sirliga gångjärn.
Så här såg dörren ut efter ett inbrottsförsök!
Göran tar sig en funderare!
Dess för innan hade han låtit tillverka nya gångjärn i samma stil som de gamla…..
…som fick en patina av gammalt hantverk…
… som till slut blev så här! Bra jobbat av Göran och soldaten är säkert nöjd!
Tanken på att anordna en julmarknad på Elfdalen har funnits under några år. Två av våra medlemmar, Karin Andersson och Margareta Flatemo, med erfarenhet av marknader drog upp riktlinjer och bjöd in ett antal utställare. Tanken var att känna sig lite för, att inte slå på för stort. 18 utställare anammade inbjudan, detta var vad vi orkade med, utrymmesmässigt, i år. I Össjö krog fick sju ”knallar” plats, i stallen och logen fanns plats för nio. Utanför Tvärbystugan och på gräsytorna fanns tre utställare och försäljare. I stallen fick vi platsbygga bord och hyllor i ”kättarna” då inga standardbord inrymdes. Tillströmmningen av besökare var god båda dagarna, det blev dock, som väl var inte någon trängsel att tala om, vi har fortfarande covid att förhålla oss till. Lördagens blåst och ibland lite duggregn påverkade stämmningen, men på söndagen var det andra miner. Tidvis sol och nästan vindstilla förgyllde dagen. Många av besökarna valde även att bese husen och våra permanenta utställningar. En tipspromenad för våra yngsta besökare som slutade med ett besök hos tomten, som tillfälligt hyrt in sig i soldattorpet, var mycket populärt. I museét kunde man få sig en kopp kaffe med dopp och få lyssna på underhållande musik. Korv och glöggservering fanns också utanför i tält och grillhuset.
I Össjö krog var kommersen god! Här fanns det välgörande salvor, silversmide, pallar och tomtar bland annat.
Stallen där vi inrett kättar och bås till utställarna!
Logen var också tillfällig marknadsplats!
Utanför Tvärbystugan kunde man inköpa dörrkransar och minigranar!
Den gamla fina släden som rustats upp fick också komma ut!
Lena och Marianne sålde lotter som aldrig förr!
Kent Danielsson och Göran Liljekvist en strykande åtgång på sin korv!
Från fikarummet!
I köket var det full rulle, Här är fr. v. Lotta Wetterberg, Kerstin Andersson och Ingrid Norberg i farten.
Efter tipspromenaden fick barnen själva rita och skriva kort och önskelista till tomten!
Tomten hade hyrt in sig i soldattorpet under helgen.
Tomten läser och begrundar barnens önskningar!
Två lyckade dagar tycker vi som arrangörer! Utställarna var nöjda med sin försäljning! Positivt var också att så många besökte husen och våra permanenta utställningar! Det här ger mersmak!
Som student i geografi vid Lunds universitet utförde Tore Donnér ett gediget arbete med sin trebetygsuppsats Från Åby by till Klippans köping, där han utredde och beskrev hur bondbyn Åby förvandlades till industriorten och köpingen Klippan. Det var med denna uppsats som grund, Mats Pettersson skrev sin tredje bok och som han denna kväll presenterade sin bildvisning. Både boken och bildspelet har Mats kompletterat med bilder tagna av Klippanfotografer. Åhörarna fick se både gamla kartor och bilder från tiden före industialiseringen i Klippan.
Ett sjuttiotal besökare hade sökt sig till Musikskolans konsertsal!
24 Oktober höll Mats Pettersson en bildvisning på Biblioteket, med bilder som Klippanfotografer under ett drygt 100 års-spann tagit. Blomgrenbilder med torghandel på Åbyplan, apotekshuset på Storgatan samt bilder från Klippanindustrier. Men även andra fotografer, som Bertil Akka Bengtsson, Egon Rangbo och Bo Widberg bidrog med bilder som förgyllde eftermiddagen. Cirka 30-35 åhörare mötte upp!
Den 11 November kl. 18:30 har Mats en ny bildvisning, denna gång i Musikskolans konsertsal. Då visar Mats foton och berättar om tätorten Klippans utveckling, en bondby som blir bygdecentrum och förvandlas till stationssamhälle.
Kulturdagen på Sågen den 17 oktober blev inte riktigt som vi hoppades på. Ett stort utbud av både släktforskningsmöjligheter och gamla saker, foton, böcker och utställningar samt två intressanta föredrag om dels Rönneådalen, Skånes Nordvästpassage och Ljungbyheds Militärhistoriska Muséum lockade inte många besökare. Marknadsföringen var kanske inte som den brukar. Men grund av pandemiläget var det inte läge att slå på stora trumman då det var ovisst om lättnader i de restriktioner som rått en längre tid. Vi hade för kort tid på oss att marknadsföra! Men vi ger inte upp så lätt, vi får ”kavla upp ärmarna” och ta nya tag till nästa år.
Nytt för i år var att Åstorps hembygdsförening samt Ljungbyheds Militärhistoriska Museúm var delarrangörer. Åsbo släktforskare har sitt upptagningsområde i Norra och Södra Åsbo Härad. Härav blev Åstorp inbjuden.
Positivt var att vi deltagande föreningar fick utbyta erfarenheter och prata ihop oss och lära känna varandra!
lokalen på Sågenhuset där vi höll till!
Lena Thomasson och Marianne Carlson hade gamla och okända föremål som man ville ha hjälp att identifiera.
Militärhistoriska Museét hade många intressanta saker att visa upp!
Hyllstofta Ryggåsstuga visade bla ”Gåramålningar” av Paul Nelson!
Åstorps tema var ”Låt tingen tala” ett projekt som en del hembygdsföreningar deltagit i under Skånes hembygdsförbunds ledning. Man producerar kortfilmer om tex gamla bruksföremål, hur de användes! Dessa filmer ligger på Youtube !
Släktforskarlokalen där man kunde hitta släktingar, både kända och okända!
Margareta Flatemo, Birgitta Söderlund och Mats Wetterberg från Klippans hembygd! Mats som är ”medlemsfiskare” hade ingen tur idag!
PO instruerar Sten Svensson i ”utforska platsen” eller som det gamla namnet var Bygdeband. En publik sida där föreningarna dokumenterar gamla torp, gårdar och platser.
Alla deltagande föreningar hade verkligen lagt manken till och lagt ner mycket arbete på sina presentationer av olika slag! Så man får bara beklaga alla som missade denna dagen!
På lördagen invigdes Ljungbyheds nya brandstation inne på gamla F5 området. Nya, mer ändamålsändliga utrymme i ett före detta mobiliseringsförråd har ställts i ordning. Klippans hembygd blev tillfrågade om att deltaga vid invigningen, då med vår brandbil, som är Klippans (Åby) första brandbil. Brandbilen är av 1924 års modell, togs i bruk året efter, 1925. Föreningens personal denna dag var bilförare Nils Andersson, samt insatsledare Leif Thulin, dagen till ära uppklädda i tidstypisk klädsel, vita långrockar. Kortegen som startade vid gamla stationen gick längs några mindre gator för att så småningom svänga in på F5 området. I täten gick den gamla brandbilen, följd av Malmö brandkårs musikkår som denna dag bestod av ett 30-tal musiker. Därefter kom de moderna brandbilarna, samt publiken som valt att gå med.
Leif Thulin och Nils Andersson vid den gamla brandbilen.
Kortegen på väg genom Ljungbyhed.
Marschmusiken ljöd åter i Ljungbyhed!
”Flammy” deltog också vid invigningen. Flammy är barnens vän och Brandskyddsföreningens maskot. Flammy är en apa som kan väldigt mycket om bränder och hur man ska göra när det brinner. Han gör som brandmännen gör och har lärt sig väldigt mycket om bränder och brandskydd.
Nils och Leif passerar symbolisk det blå/gula bandet och därmed förklarades stationen invigd!
25 september avhölls föreningens årsmöte för 2020, ett halvt år försenat, på grund av kända skäl. Mötet hölls på aktivitetshuset Sågen dit ett 40-tal medlemmar hade sökt sig. Sedvanliga årsmötes-handlingar föredrogs, styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året. Valberedningens förslag på ledamöter var väl förberett och förslagen antogs av mötet med acclamation. Innan mötet fick trädgårdsgruppen mottaga Årets Miljöpris av Centerpartiet för sitt fina arbete med örtträdgården. Motiveringen löd ”Föreningens välskötta örtträdgård bidrar till en ökad biologisk mångfald samt skänker inspiration till besökande till egen (när)odling” Efter mötesförhandlingarna visade Mats Pettersson bilder från vårt Akka arkiv, alltid uppskattat!
Ett 40-tal medlemmar hörsammade kallelsen och infann sig.
Kerstin Persson valdes att leda årsmötet!
Mats Pettersson visade Akka-foton.
Intresserade mötesdeltagare!
Britt-Louise Danielsson i trädgårdsgruppen mottager Årets miljöpris som delas ut av Centerpartiet som representerades av Bo Andersson och Lars Johan Forsberg
Detta ska trädgårdsgruppen i föreningen ta till sig, 2021 års miljöpris utifrån ett hållbarhetsperspektiv! Trevligt att föreningen uppmärksammas för sitt arbete och då främst vår trädgårdsgrupp! STORT GRATTIS!
I helgen har det arrangerats kulturarvsdagar i Sverige. Klippans hembygd valde söndagen för sitt arrangemang. Årets tema var ”Kultur för alla” vilket öppnade för ett brett utbud. Vi valde dock begränsa lite, men vi kunde ändå bjuda på en hel del. Under pandemin som rått i över ett år, har vi jobbat på med framför allt utställningsbiten vilket vi nu kunde öppna upp för besökarna. Även i år valde vi att flytta ut lite föremål i ett av våra tält. Vädret var på vår sida, efter några skurar på förmiddagen blev det vackert väder på eftermiddagen, några regnstänk kom det, men inget som störde!
Åsbo släkt och folklivsforskare var på plats i Össjö krog för de som ville veta något om sina förfäder, tillsammans med Klippans hembygd som visade bildarkiv, ”Bygdeband” och vår hemsida.
Från föremålstältet! Ett par imponerande träskostövlar med säkert 100 år på nacken!
”Stickcafe” och ”spinning”, här kunde man själv prova på att spinna på alpackaull!
I Ryggåsstugan förevisade bikungen Hans Ove lite om biodling, ett intressant och framför allt nödvändigt arbete som honungsbina uträttar i naturen!
Anita Thulin och Britt-Louise Danielsson ”tröskar” linet som man odlat i trädgården tidigare under året. Tröskar är väl att ta i, man skiljer bort skalen från linfröna!
En miniutställning om torv och torvhantering. 25% av Sveriges landyta består av torvmarker, vilket dock inte innebär att det är torvmossar. Torvbildingen startade efter istiden, alltså för ca 12000 år sedan. Torven är den enda naturtillgång som vi inte utvinner mer av än tillväxten! Nettotillväxten på torvmossarna är ca 0,5 mm per år. Blocken på bilden är 40 cm höga, vilket innebär att det tog ca 800 år att bilda blocket!
Lotteriståndet var igång med ”gosedjur” för barnen, de vuxna kunde vinna chocklad eller kaffe!
Klippan kapell besökte oss och underhöll med musik ! Foto Leif Olofsson.
Tipspromenad för de unga besökarna som även kunde prova på att gå på styltor bland annat!
Denna bilden inger framtidshopp för hembygdsrörelsen! Unga besökare, det tycker vi om!
Plötsligt bara stod den bakom Vedbylängan på Träffpunkt Elfdalen! En racerbil av märket Bugatti… nja inte riktigt! Den här bilen är byggd som en replika nära yttre kopia av franska Bugattis sista tävlingsbil. Bilbyggaren heter Anders Lindskoug, som under 3 års tid och c:a 2500 timmar skapat en kopia av den franska racern från 1935. Anders har inte använt sig av något färdigt chassi eller bottenplatta, detta har han själv tillverkat. Bilen är utrustad med en Jaguar 2,8 liters motor med 6 cylindrar, 155 Hk 4 växlar och överväxel. Förgasaren är av typ SU. Hjulen är 18 tums fälgar med däck av samma typ och mönster som på den tiden. Ramen är byggd i 4 mm svartstål och karossen i aluminium. Bränsletank på 60 liter och vikten 970 Kg.
Orginalbilen
Bugatti, ett franskt bilfabrikat känt för sina tävlingsbilar, design och skönhet. Den blå kulören var den franska tävlingsfärgen. Bugatti typ 59 byggdes i 6 eller 8 exemplar med rak 8 cylindrig motor på c:a 3,5 liter, 250 Hk, en hjulbas på 2600 mm, vikt 750 kg, 4 växlar. Motor och växellåda utgjorde en bärande del av ramen.
Anders har verkligen lyckats med sitt bilbygge! Ingen enda detalj på kaross och inredning ger inget sken av ”hemmabygge”. Riktigt proffsigt arbete!
I motorrummet finns inte ett dammkorn eller fläckar!
Lite roliga detaljer, Ett välpolerat mässingsställ med 6 stycken tändstift! Varför? ”Ja man kan ju tappa ett på färden, då är det bra att ha i reserv”
Kylarlocket är också orginellt
Efter en intressant förevisning och fotografering av bilbygget gick färden vidare, med motorjournalisten Janne Tromark som passagerare! Påpekade för Anders att han skulle varit med på vår motordag i augusti! Det hann jag inte med blev svaret! Anders fick på stående fot en inbjudan till nästa års Klippan Classic, så då hoppas vi på deltagande!
Årets målningsobjekt i hembygdsbyn är Vedbylängan. Den gamla längan har törstat efter färg i flera år, men i år var det tid! Av ekonomiska skäl valde vi att tillfråga medlemmarna i ”hjälpa till gruppen”. Göran Speijk som är husansvarig ställde frågan och fick ett stort gensvar. Ett femtontal medlemmar ställde upp, och bidrog till längans förskönande, med utbyte av virkesdelar, tvättning, skrapning och målning! Tidigare i sommar behandlades gaveln i ”båleteknik” som renoverades i fjol höst. Denna ströks med Roslagsmahogny, en blandning av trätjära, linolja och terpentin! Även ”vällingklockan” har kommit på plats och fått ett nytt litet tak över sig! Några medlemmar svarade för en viktig del i sådana här sammanhang, fika till alla!
Göran Speijk och Anders Andersson bytte några gistna trädelar.
Kent Danielsson kittar och målar fönster medan hustrun Bisse och Mona Scott tar sig an den stora porten!
Norrgaveln var hårt sliten, men det rådde Bodil Andersson, Leif Olofsson samt Göran Liljekvist bot på!
Södergaveln med ”vällingklockan”
Så här blev resultatet! nederdelen på södersidan i sin gyllenbruna kulör sticker ut lite! Men vi vill visa lite hur den här gamla byggnadstekniken ser ut, utan Falu rödfärg. Båletekniken eller skiftesverk som är det rätta namnet, har rötter i yngre järnåldern, är alltså äldre än timmerkonstruktionen. Väggen ska betraktas som ett utställningsobjekt!
Här är hela härliga målargänget
Fikapaus i solskenet! Den sociala samvaron är värdefull, att prata och skratta och må gott! Stort tack till alla som ställde upp!
En kombinerad fordons och maskindag arrangerades i helgen på Elfdalen. Nordskånes Fordonsveteraner, samt maskinentusiasterna Lennart Svensson och Kjell Nilsson stod tillsammans med hembygdsföreningen som arrangör. Normalt är detta uppdelat på två arrangemang, Klippan Classic på våren, samt Maskin & Teknik på hösten, men på grund av pandemireglerna blev det inget under våren varför vi satsade på en gemensam dag i helgen. Intresset från utställare var stort, det var med nöd och näppe ytorna räckte till. Publiken uteblev inte heller, en jämn ström av besökare kom och gick under hela dagen. Vädergudarna var med oss, efter några små regnskurar på morgonen, blev det en vacker sensommardag där utställare och publik sken i kapp med solen.
Många gamla rariteter letade sig till Elfdalen.
DeSoto tillverkades av Chrysler under åren 1928 fram till 1960. De Soto var en spansk upptäcktsresande som fick ge namn åt bilmärket.
Ford Galaxy Skyliner årsmodell 1959. Den här pärlan ägs av två förenings-medlemmar i Klippans hembygd.
”och kromet blänkte i dess nos…”
En favorit i repris! Bo Inge Ljunggren med sitt kraftpaket som han tävlar i traktorpulling med. Bo Inge besökte oss även 2019. Motorn av märket Rolls Royce är en 12 cylindrig flygplansmotor på 37 liter och 3600 hästkrafter. Ett tävlingslopp mäter 100 meter, motorn förbrukar då ca 20 liter bensin. På Elfdalen nöjde man sig med att starta upp och gasa på lite, både ljudnivå och eldslågor från motorn är mäktigt!
Järn & trävaruaffären i Ekeby levererade koks och briketter!
Även gamla fina motorcyklar var representerade… en BSA Sloper på 500 cc från 1931
En riktig trotjänare ”Grållen” eller Ferguson TE20 som är det riktiga namnet. Massey Ferguson tillverkade över en halv miljon exemplar av modellen, i Sverige såldes ca 33 000.
En gammal fin John Deere. John Deere är ett amerikanskt företag som tillverkar jordbruksmaskiner, jordbruksredskap, skogsmaskiner, trädgårdsmaskiner, anläggningsmaskiner och dieselmotorer. Det ingår i Deere & Company. Deere & Company är idag världens största tillverkare av maskiner och redskap för lantbruk, skogsbruk och entreprenad.
En råoljemotor, eller tändkulemotor är en förbränningsmotor av kolvtyp som förr användes till att driva bland annat fiskebåtar, sågar, fabriksmaskiner, pumpar, tröskverk och traktorer. Den här motorn underhöll stora delar av utställnings-området med sitt klassiska ”dunk dunk” under dagen.
En lokomobil, ibland ångtraktor, är en flyttbar ångmaskin eller tändkulemotor på hjul, från vilken man tog kraft från svänghjulet, oftast med en planrem. Lokomobilen flyttades mellan arbetsplatserna och rörligheten gjorde den användbar för många arbetsuppgifter, de kunde driva sågar, tröskverk eller pumpar. Här driver den en vedklyv.
Ett mobilt sågverk fanns också på plats.
Föreningens brandutrustning fanns till beskådan. Vi förfogar dels över en brandvagn från 1800- talet som var verksam i Klippan, eller Åby, fram till ca 1925, då den ersattes av brandbilen som syns mitt i bild. Denna bil är också i föreningens ägo. I bakgrunden skymtar en brandbil från Kågeröd.
Från utställningsområdet.
MHF var också representerade. Här kunde man pröva på hur det känns att volta med en bil!
Köket och serveringspersonalen hade en stressig dag! Hamburgare och korv gick åt som smör i solen, men även många kaffegäster köade framför serveringstältet!
Underhållning från scenen var det även på programmet. Här är det ”Mixers” från Ljungbyhed på scenen!
Mats P, Swinging Ingrid & company underhöll också.
Sammantaget blev det en varierande och underhållande dag på Elfdalen, alla var nöjda, både utställare och publik!
Så här vacker var vår blomsteräng på Elfdalen vid midsommartid! För att den ska blomstra lika mycket till nästa år behöver den lite hjälp! Då i form av slåtter. Slåtter eller vallskörd görs i avsikt att få foder till nötkreatur, hästar och får, men för en blomsteräng är syftet att årets blommor ska fröa av sig. Slåttern får ligga några veckor innan den räfsas ihop och avlägsnas.
Mona Scott, till vänster tog initiativ till, och organiserade en skördedag, med hjälp av Lena Thomasson. Naturligtvis skulle arbetet utföras med lie. Mona och Lena var så seriösa att man anmälde sig till en kurs i just lie-huggning. Där fick man lära sig hur viktigt det är med en skärpt lie, bara att slipa en lie kräver noggrannhet och tålamod. Mellan 20 och 25 medlemmar i styrelse och ”hjälpa till gruppen” hörsammade Monas inbjudan, alla som ville fick prova på att slå med lie. Dagen till ära letade några fram lite tidsenliga kläder.
När ”lie-kvinnorna” hälsat välkommen och fördelat liarna och anvisat plats tog arbetet fart! Här är det orförande Nils, främst, samt PO som är i farten.
Det var ett mödosamt arbete man hade förr på torpen och gårdarna! Att slå med lie en heldag krävde sin man, eller kvinna! Att gå i träskor måste ha kännts i fötterna! För min egen del räckte det med 5 minuter!
Laila Andersson verkade ha hållit i en lie förut…
…precis som Leif Olofsson. Leif tycke sig vara lite ringrostig, ”det är säkert 30 år sedan jag höll i en lie”!
När man slår gräset ska det lägga sig i en sträng till vänster om huggaren. Detta kallas för ”skår”. Dessa ”skår” räfsades sedan ihop, om det var gräs man slog! Våra ”skår” får nu fröa av sig innan det samlas ihop. Här är PO i huggartagen. Pinnen han har i handen är en liesticka, som man använder för att skärpa eggen på lien.
A och O att slå med lie är att den är riktigt välslipad. Det krävs tålamod och noggranhet att få till eggen riktigt. Det kan ta 2 – 3 timmar vid slipstenen om liebladet är hårt slitet. Sen gäller det att underhålla skäpan med liestickan när man slår. Att dra slipstenen förr i tiden var inte det roligaste heller! ”Sliparen” hade ofta synpunkter, antingen vevade man för sakta eller gick det för fort! Tur att de är motoriserade idag!
När arbetet var över bjöds det på korvgrillning i det vackra vädret! Kerstin och Christer Andersson var grillmästare!
Text och foto PO och hans kamera, samt Leif Olofsson
Andreaskyrkan i Klippan gästade oss på söndagen och underhöll med sång och musik. Vädret var med oss, den senaste tidens tryckande värme gav med sig lite!
Publiken fick höra Karin & Richard sjunga andliga sånger i countrystil, ett uppskattat evenemang.
Ett trevligt inslag, äntligen händer det något! tyckte några ur publiken, syftande till coronarestriktionerna!
Samtidigt hade vi vårt söndagscafé öppet. Tack vare det fina vädret kom det även idag gäster till oss. Släktforskarna fanns på plats för den som är intresserad av att komma i gång med släktforskning.
Fotocollaget som visas varje söndag sammanställs av Leif Olofsson som denna gången tagit fram bilder av Bertil Akka Bengtsson samt sig själv. Här fick han till det med temat… ”säg det i toner” passande till dagens evenemang…
Det klassiska originalet Gårdspump Nr. 12, som tillverkas i Sverige, är en gårdspump som funnits på marknaden i över 100 år. Med sina vackra former och elegans har Gårdspump Nr. 12 stulit våra hjärtan.
Ingen minns exakt var mönstret till gårdspumpen kom ifrån när det togs upp i produktion på August Hanssons Gjuteri i halländska Halmstad. Under första världskriget fick gjuteriet konkurrens av Lundgrens Gjuteri på andra sidan gatan. Gjuterimästaren gick helt enkelt över till det nya företaget och tog med sig mönstret och under många år tillverkade de två konkurrenterna den populära produkten. Som mest tillverkades 30 000 pumpar per år.
Gårdspump nr. 12 kan användas till ett djup av cirka 7 meter. Cylindern är placerad 1,2 meter under fotplattan, vilket som regel räcker för att cylindern inte ska frysa vintertid.
Framför Tvärbystugan i hembygdsbyn på Elfdalen finns nu en gårdspump installerad.
Ett trevligt och passande inslag i miljön.
”Brunnsgrävare” och byggare är föreningsmedlemmen Göran Liljekvist.
Mats som är redaktör och ansvarig utgivare av föreningens medlemstidning Bygdebladet skriver även böcker i samarbete med föreningen. Hans tredje bok om Klippan, släpptes i veckan som gick. Titeln ” Från Åby by till Klippans köping” bygger på Tore Donnérs examensarbete från 1946. Tore kom till Klippan, eller Åby, i mitten av 1920-talet. Som student i Lund valde han att beskriva hur bondbyn Åby förvandlades till stationssamhället och industriorten Klippan.
Mats har kompletterat Tores arbete med noter och kartor, samt bilder från Axel Blomgrens arkiv.
Boken finns till försäljning i Klippans bokhandel!
